Rama lama Josie

Att fortsätta ha drömmar och mål

Jag har märkt att många som får barn glömmer allt de drömde om innan. Jag vet inte om det är ett medvetet val eller om det bara blir så. Och visst kan jag förstå att man tycker att man redan uppnått det största man kan uppnå i livet, absolut. Men jag ser ingen anledning att sluta uppnå nya mål.

Min sambo och jag tänker likadant när det gäller det mesta. Bland annat så är vi båda överens om att ett barn inte förändrar någonting. Jag är inte naiv och tror att livet kommer att vara exakt likadant, men jag tror definitivt att vi inte kommer behöva ge upp något eller förändra något. Jag ser fortfarande att vi kan göra samma saker som vi gjort innan, eller de saker vi planerat. Varför skulle vi inte kunna? Vårat barn blir ju en del av vår vardag, vårat liv, och vår familj.

Jag har hört att man faktiskt inte enbart ska anpassa sig efter barnet, utan låta den anpassa sig efter ens liv och vardag. Jag tänker nog mer att man ska anpassa omständigheterna. Visst kanske vissa saker får göras på ett annat sätt, men det betyder inte att man ska låta bli det. Allting går att göra ändå.

Jag har alltid haft många drömmar, vissa starkare än andra. Och jag har aldrig tänkt "Det här får jag nog släppa nu när vi får barn". Varför skulle jag? Jag tycker att det vore ganska hemskt om man lät bli att göra allting man vill göra bara för att man får barn. Kanske vill man bara ha något att skylla på när man ger upp.

Tvärtom känner jag mig betydligt mer motiverad för vissa saker. Att komma i form t ex, jag vill ju kunna orka så mycket som möjligt och ha mer energi. Eller att hitta en utbildning och fullfölja den. Nu påverkar det inte bara mitt liv, eller mitt och min sambos, utan ytterligare en person. Jag får fler och fler anledningar att kämpa.

Sen finns det drömmar som inte påverkar min familj på samma sätt, men som är viktiga för mig. Och även om barnet kommer att vara prio ett, så tycker jag inte att någon ska ge upp sig själv eller sina drömmar bara för att man får barn. Man är fortfarande samma person, och man FÅR fortsätta ha drömmar och mål. Man FÅR fortsätta utvecklas, göra roliga saker, uppleva det man alltid velat - även om det inte handlar om ens barn. Allt måste inte kretsa kring barnet.

Jag har t ex länge haft en dröm om att bli pinup modell. Det är inget jag tänkt tjäna pengar på, det är ingenting som ger mitt barn en bättre uppväxt, men det är något som skulle ge mig väldigt mycket. Kanske framför allt självförtroende. Och därför vill jag göra det, även om jag har andra saker att fokusera på.

Just nu känns dock just den drömmen en bit bort. Jag är höggravid, inte alls i form, har ingen erfarenhet av att modella, är långt ifrån nöjd med min kropp och definitivt inte redo för att ställa mig framför en kamera. Men när bebis kommit så vill jag ju komma i form, sen är jag ett steg närmare det målet också.

Om det nu behövs en anledning att göra saker för sin egen skull när man har barn, så kan jag ge en. Om jag ger upp mina drömmar som är viktiga för mig, hur ska jag då kunna uppfostra mitt barn till att tro på sig själv och lära henne/honom att följa sina drömmar och att alltid tro på sig själv?

Jag vet att det är många som inte håller med mig. Många som tycker att hela livet ska kretsa runt ens barn närmsta 18 åren, eller helst resten av ens liv, för annars är man egoistisk och en dålig mamma. Jag förstår faktiskt inte alls hur man kan tro en sån sak, och jag tycker det är sorgligt att många tror på det.

Som tur är så har jag världens bästa fästman, och pappa till vårat barn. Han har alltid stöttat mig i ALLT. Vad jag än haft för idé, och även om det bara varit något jag funderat på just då, så har han aldrig sagt något negativt. Han har alltid lyssnat på mig, stöttat mig, och framför allt trott på mig.

Och han är exakt likadan fortfarande. När jag pratar om mina drömmar nu så säger han inte "Men du, vi ska ju ha barn... ska du inte släppa det där?" eller något sådant. Han stöttar mig fortfarande och får mig att tro på mig själv. Inte ens när det gäller min dröm om utbildning säger han något negativt. Jag skulle kunna förstå honom om han sa "Det där har du försökt med så länge nu, det är bättre om du skaffar ett heltidsjobb". Nu när vi snart är föräldrar så skulle jag förstå om han kände på det sättet, men han förstår att jag vill studera och han ser fördelar med att jag skaffar en utbildning. Framför allt ser han att jag vill det.

Så jag hoppas att alla andra mammor också inser att man inte behöver ge upp någonting bara för att man får barn. Även om detta är det största man kommer uppleva i livet så betyder inte det att allting annat är oviktigt. Man får faktiskt ha andra mål också. Det gör dig inte till en dålig mamma, tvärtom.

Det gör dig till en ännu bättre förebild för ditt barn.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas