Rama lama Josie

Det där med ekonomi

Egentligen diskuterar jag helst inte ekonomi alls eftersom jag tycker det är väldigt privat. Min/våran ekonomi rör bara mig och min sambo och jag har tidigare blivit väldigt irriterad när Robins - och även mina - föräldrar ibland lagt sig i för mycket. Föräldrar är ju sådana, och det är av omtanke, men det finns gränser.

Nu tänkte jag ändå diskutera ämnet. Inte ingående förstås, men mer allmänt. För att det känns relevant på något sätt och... är ganska intressant, egentligen.

Jag är ju studerande och har "alltid" varit det. När jag haft extrajobb har det främst varit som skribent. Båda dessa inkomster är väldigt "osäkra" och varierande och jag kan egentligen aldrig planera min ekonomi långsiktigt eller veta hur den kommer se ut framöver. Vilket såklart kan vara jobbigt och otryggt, ibland.

När vi fick veta att vi väntade barn så var det egentligen sämsta tänkbara tillfället om man ser på ekonomi, bostad, trygghet osv. Jag hade faktiskt ingen inkomst alls just då! Jag pluggade heltid men läste upp poäng som fattades så jag fick inget studiemedel alls, och hade inget extrajobb just då.

Just då var Robin sjukskriven efter bilolyckan. Ja, det säger ju sig självt att våran situation var ganska jobbig. Samtidigt bodde vi i en liten men väldigt dyr lägenhet. Vid ett tillfälle i början av graviditeten så fick vi ännu ett dåligt besked och jag tänkte bara "nu kommer han ångra sig om barnet". Det gjorde han såklart inte, när jag frågade så sa han att han ändå ville behålla. Dock insåg vi snart att vi var tvungna att ta en billigare - och ännu mindre! - lägenhet för att klara oss.

Det låter säkert jättedumt att välja att skaffa barn i den situationen. Vi ville ju dessutom båda två vänta några år med barn. Så när jag insåg att jag kunde vara gravid så tänkte jag att han inte vill ha barn, och att våran situation är helt fel för att skaffa barn.

Men jag hade fel. Robin var den som sa direkt "Om det är så, då vill jag inte att vi tar bort det". När jag påpekade att det var helt fel tillfälle så svarade han att det tvärtom var helt rätt tillfälle - vårat förhållande var perfekt, vi hade det bättre än någonsin. Det var det viktiga enligt honom.

Och det är faktiskt sant. Jag vet att folk tänker att man ska ha bra ekonomi, fast jobb, bra bostad osv. Men är det verkligen viktigast? Om man har ett dåligt förhållande då? Ärligt talat, första tiden kostar en bebis inte mycket mer än blöjor. Ett barn kostar ingen förmögenhet. Dessutom kan allt annat ändras snabbt.

Så såg vår situation ut när jag blev gravid - ingen av oss hade jobb eller inkomst. Efter flytten till den mindre bostaden hade Robin fått provanställning och en ny bil åtminstone, men vi satt i en lägenhet på 30 kvm som vi vantrivdes i och där ingen bebis skulle få plats - åtminstone inte de saker den behöver.

I dag ser situationen helt annorlunda ut, minst sagt. Robin har fast jobb, vi har en stor och jättefin (nyrenoverad!) lägenhet som vi båda älskar och trivs i - och med diskmaskin och tvättmaskin och allt vi vill ha. Vi har också bytt bil för att få bättre plats med barnvagn osv.

Och jag studerar på heltid med studiemedel (en kurs jag älskar dessutom!) och hoppas förstås på att kunna göra det hela tiden, även när bebis kommer och jag är mammaledig. Då kommer jag dessutom få mammapenning, eftersom man har möjlighet att göra både och samtidigt. Jag har ganska bra med jobb, som skribent, och är så tacksam över att kunna tjäna extrapengar på någonting jag tycker är roligt. Och enkelt! För skriva är egentligen det enda jag tycker att jag kan.

I nuläget är min ekonomi bättre än den någonsin varit, tror jag. Till och med bättre än när jag bodde hemma, trots att det är betydligt flera utgifter nu såklart. Om jag kommer in på kurser i sommar så kommer jag dessutom ha både studiemedel och mammapenning (och skribentjobb), och därmed ännu bättre ekonomi.

I somras såg det verkligen jättemörkt ut, men knappt ett år senare är situationen nästan perfekt. Sen låter jag kanske naiv som tror att jag kommer hinna ta hand om bebis, plugga och jobba som skribent samtidigt. Men för det första är jag ju inte ensamstående, och eftersom jag pluggar på distans och jobbar hemifrån så kan jag göra det när Robin kommit hem från jobbet. Dessutom har jag mina föräldrar nära så skulle det krisa med en deadline så kan de låna bebis någon timme.

Jag är inte ett dugg orolig över det här. Så även om det i början fanns många som trodde vi var galna som skaffade barn när Robin fortfarande var sjukskriven efter en bilolycka och jag inte hade någon som helst inkomst, och vi flyttade till en minilägenhet, så har vi bevisat nu att allting faktiskt löser sig till slut.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas