Rama lama Josie

Bröllop

Jag har aldrig varit ett stort fan av bröllop. Jag har sett det som onödigt, och ofta tyvärr tillfälligt. Jag tror att jag bara gråtit en gång på bröllop och det var för att en av låtarna även spelades på min fasters begravning som väl var ganska kort tid innan. Sen insåg jag att OM jag skulle gifta mig någon gång i framtiden så skulle min mormor inte vara där och så började jag oroa mig över att inte ens båda mina föräldrar skulle vara där den dagen.

Nu får allting som har med bröllop mig att bli så rörd att jag börjar gråta, och längta efter den dag jag får bli Robins fru. För oavsett hur "onödigt" det än är, så vill jag inget hellre än att bli hans fru en dag. Jag har aldrig förstått poängen eller vad som är så speciellt, men nu får bara tanken mig att le.

Jag har ett datum som jag egentligen vill ha. Dock är det om knappt 1,5 år så det kanske inte blir så. Vi vet båda att vi vill gifta oss med varandra en dag, men just nu finns det faktiskt inga planer för det (den närmsta tiden). Våran bebis kommer ju nästa månad och vi tar en sak i taget och njuter av det till fullo först.

Men en dag, oavsett om det blir nästa år eller om ytterligare några år, så ska vi gifta oss.
Inte i någon vit klänning, inte i någon kyrka (ingen av oss är medlem i kyrkan) - men det kommer hända.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas