Rama lama Josie

Kategori: * Gravid

Bebis update

Har hunnit plugga lite och medan rörmokaren härjar i köket så tänkte jag uppdatera lite om bebis. Nu har det visserligen handlat ganska mycket om graviditeten i och med alla besök på BB, men det har ju främst handlat om mitt höga blodtryck och inte så mycket om lilla bebben.

- Vid senaste tillväxtultraljudet (för en vecka sen) hade bebis på en månad ökat från 1600 gram, till 2600 gram! Från -10% till +1% på en månad! :)

- Nästa tillväxtultraljud är på fredag. Numera beror alla dessa ultraljud på mitt blodtryck och att det kan göra att bebis inte växer som den ska.

- När jag gjorde ctg i förrgår så kom första förvärkarna. Jag kunde både känna dem (tydligt!) och samtidigt se på skärmen att de faktiskt kom, ganska coolt! Dock får vissa förvärkar tidigt och går ändå över tiden, så det betyder absolut inte att bebis ska komma än. Men förberedelserna är igång ;)

- Senaste dagarna har bebis varit väldigt lugn jämfört med tidigare. Jag känner den dock ibland, plus att barnmorskan såg i måndags att den mådde bra. Men det är vanligt att den blir lugnare sista tiden och det är ju bara några veckor kvar. Så med andra ord har den börjat samla krafter nu.

- Bebis ligger "rätt" också och har gjort det i några veckor nu, dock är den förmodligen inte "fixerad" ännu men det behöver den inte vara redan.

- För övrigt så vet vi ju inte kön, men är det en flicka så har hon MASSA kläder och är det en pojke så... ja... då kommer 90% av kläderna att försvinna. Haha! :)

- Senaste besöken hos barnmorskan, alla ctg sista tiden och alla undersökningar har visat att bebis mår jättebra därinne. Så även om jag mått sisådär (för högt blodtryck framför allt) så verkar det inte ha påverkat bebis och allting tyder på att den mår bra. Vilket känns jätteskönt!

- På söndag är det 3 veckor kvar till bf, vilket innebär att bebis är "färdig" och kan komma när som helst (kan dock även bli upp till 2 veckor efter bf).

Gårdagen blev lite för lång

Gårdagen började tidigt, var ganska fullspäckad, och avslutades med en sväng till DS innan jag fick åka hem och kramas med min fästman.

Mycket blev gjort i alla fall. Började med att möta upp pappa på centrum på förmiddagen för att besöka hyreskontoret. Det gick sådär, men ändå över förväntan. Därefter följde jag med hem till dem, innan jag och pappa fortsatte till Norrtälje någon timme senare.

Där började jag med ett besök hos tandläkaren. Där gick det lite sämre än jag hoppades på; det var inget litet hål eller infektion, utan en döende tand som behövde rotfyllas. Precis vad jag behöver nu ;) Så den påbörjades och sedan ska jag tillbaka dit för att göra klart när bebis är född.

Efter det fortsatte vi till polisen. Jag skulle på förhör om en händelse för ett halvår sen, som jag ärligt talat trodde var nedlagd. Det handlade i alla fall om två stycken anmälningar jag gjort plus att jag var vittne. Kändes ganska konstigt att gå igenom det nu, men det gick ändå bra.

Sedan skulle vi avsluta med blodtrycksmätning på MVC innan vi skulle hem igen. Blodtrycket låg dock högt just då, och barnmorskan ringde och rådfrågade BB Sthlm (eftersom jag var där pga att de ville det). Och de ville inte att jag skulle avvakta och få en tid här hemma på onsdag, utan komma in direkt...

Så det blev en sväng till Danderyd, igen. Börjar känna mig hemma på BB men det är väl bra eftersom bebis kommer ganska snart.

Väl där så hade blodtrycket dock sjunkit igen, och allting såg bra ut med bebis osv. Så jag fick åka hem igen. Barnmorskan där var dock jättegullig, hon tyckte det var synd att jag inte hade värkar för hon tyckte att jag skulle "passa på att föda". Haha, börjar också känna så nu faktiskt ;)

Det blev ett stopp vid en mack på vägen hem för att äta lite, sen kom jag hem till min fina fästman som varit orolig för mig och köpt massa läsk och godis och mat osv till mig. Världens finaste! Och att få krypa ned i sängen intill honom ett par timmar senare var otroligt skönt, dagens höjdpunkt, haha!

I dag är jag dock en aning seg... och har i princip varit vaken sedan han åkte till jobbet vid 6.30. Blir väl säkert en powernap senare.

Men nu tänkte jag försöka hålla mig vaken en stund, eftersom rörmokaren ska komma och installera diskmaskinen om ett tag. Så jag ska roa mig med att söka kurser och se på webb-tv och försöka hitta något att äta. Plugga och sånt funkar inte riktigt i dag, jag är verkligen helt död.

Fullspäckad dag, och tankar om föräldraledighet!

Jag har varit vaken några timmar och är redo för en lång dag. Jag ska hinna besöka hyreskontoret för att prata med dem, sedan ska pappa följa med mig till Norrtälje, jag har en tandläkartid, ett förhör om en händelse för ett halvår sen, blodtrycksmätning om MVC i Norrtälje har tid för det, sedan hem, och eventuellt börja söka kurser till sommaren för att ha det gjort. Så ja - minst sagt en lång dag, i alla fall för en höggravid kossa :)

Såg precis på tv där någon hävdade i en intervju att bara 23-24% av papporna tar ut pappaledighet under första 2 åren. Jag trodde inte det var så ovanligt?! Robin är nog verkligen ovanlig då. Vi kommer dela i princip lika på första året (han kommer kanske till och med ha någon månad längre), sedan blir det dagis.

Dessutom kommer jag att försöka plugga under min "ledighet". De sa dessutom att papporna oftast tar ledigheten under sommaren. Jag är den som kommer vara hemma under sommaren, Robin kommer ta ut semester då (och eventuellt dubbeldagar). Sedan kommer han faktiskt att ta från hösten.

Vi diskuterade det där förut, att mammorna tar större delen och skyller på att de har sämre lön. Just därför så tjänar jag och Robin mer på att ha honom hemma, eftersom han får betydligt mer i föräldrapenning än mig, så det förstår jag inte. Robin sa dessutom att han inte förstår hur papporna kan vilja ge bort nästan alla sina dagar till mamman, för enligt honom är det en självklarhet att man vill vara hemma med barnet även som pappa.

Visst är det nog ekonomiskt många gånger men jag tror att det lika ofta handlar om att mamman vill vara ledig så länge som möjligt. Vissa vill ju inte ens gå tillbaka till jobbet efter ett år utan "snålar" med dagarna för att kunna vara hemma i flera år. Och i vissa fall tror jag faktiskt att pappan vill vara hemma, men går med på det ändå.

I vilket fall som helst så känner jag mig så lycklig över att pappan till mitt barn verkligen vill vara hemma med sitt barn. Han är så otroligt glad över att bli pappa och senaste tiden har han tjatat om att han vill ha ut bebisen NU, för att han vill gosa. Han är så gullig, och jag är så lycklig att han är pappa till mitt barn!

Dessutom ser jag verkligen fram emot hösten. Jag kommer förmodligen plugga på distans då också, så vi kommer vara hemma hela familjen, även om det är Robin som kommer ha största ansvaret för bebis då jag kommer kunna fokusera helt på studierna igen. Men vi kommer ändå få mer tid tillsammans, mysigt! :)

1 månad kvar!

I dag är det den 20:e februari, vilket innebär att det är EN MÅNAD kvar till beräknad förlossning! Nu är det visserligen knappast säkert att bebis väljer att titta ut precis den dagen, men ändå. En månad! Och om en vecka (nästa söndag) är bebis "färdig" och får komma när den vill. Spännande!

Home sweet home!

Efter en natt på patienthotellet så kom vi tillbaka till BB Stockholm/Specialistmödravården och så började allt om igen med blodtryck, blodprover, urinprov och ctg. Efter några timmars väntan kom provsvaren och vi fick träffa läkaren. Och äntligen blev vi utsläppta!

Jag fick medicin utskrivet för blodtrycket och ska börja med 1 per dag, för att sedan kanske öka till 3 gånger per dag. På fredag måste jag tillbaka till Danderyd för först ett besök hos dem och sedan ett nytt tillväxtultraljud för att se att bebisen fortsätter växa som den ska. Men det verkar ju inte vara några problem :)

På måndag måste jag dessutom göra en ny blodtryckskontroll. Jag fick välja mellan att åka dit igen eller göra det på "min" mödravårdscentral, så jag valde Norrtälje.

Nu har jag faktiskt tre tider i Norrtälje på måndag, så det blir en stressig eftermiddag. Min pappa är snäll och följer med mig så jag slipper sitta höggravid på bussen och sedan stressa runt där för att hinna allting. Men det är åtminstone skönt att kunna ta allting på samma dag, så jag får några lugna dagar hemma sen.

Just nu känns det i alla fall väldigt skönt att vara hemma. Och efter nästa vecka så hoppas jag att det blir lugnare och att jag får vara gravid i fred ;)

Barnmorskan, ultraljud, blodprover, ctg-mätning, högt blodtryck...

Den här dagen blev ännu längre än jag trodde. Väcktes ju av att killen från lackeringsfirman ringde och ville komma in med luckor och dörrar. När han var klar här så gick jag till hyreskontoret och hämtade nyckeln till p-platsens elstolpe, sedan vidare till barnmorskan.

Allting verkade jättebra med bebis men mitt blodtryck hade blivit ännu högre. Det var svårt med läkartider och hon ville ha dit mig senast på måndag, men strax efter att jag varit hos henne så ringde hon och hade pratat med specialistmödravården i Danderyd. De ville ha in mig i dag, plus blodprover. Praktiskt när jag ändå skulle dit.

Sen mötte jag Robin och åkte Danderyd. Ultraljudet gick jättebra - bebben låg på -10% förra gången (alltså liiite för liten) men i dag låg den på +1%! Men det hade min barnmorska redan förutspått, eftersom jag gått upp i vikt och magen hade växt. Hon undrade om den kommer vilja ut någonsin, så bra som den har det därinne :)

Efter TUL blev det blodprover och sedan spec. mödravården. Jag fick göra CTG där, alltså mäta bebbens puls och mina värkar, dock har jag ju inte några kännbara värkar ännu men ändå. Sen tog de blodtryck och jag lämnade jag urinprov för andra gången den dagen och fick träffa läkaren.

De kom fram till att blodtrycket är för högt, men ingenting tyder på havandeskapsförgiftning. Däremot ville de ha tillbaka mig på fredag för att se hur det ser ut då. Även om jag inte vill ha högt blodtryck så känner jag ändå bara "men ge mig blodtrycksmedicinen då!" eftersom jag inte vill behöva åka in var och varannan dag. Men det är ju jättebra att de är noggranna i alla fall, såklart, men bebis mår ju jättebra så därför känns det så... ja... onödigt bara. Ge mig medicin och låt mig sova! Haha ;)

Jag är helt slut nu. Har ju deadline i dag (om 4 timmar) och vill verkligen försöka plugga men sedan vi kom hem för ett par timmar sen har jag knappt kunnat hålla mig vaken ens. Och så är jag hungrig också... Kanske ska äta först och hoppas att jag får energi till att plugga sen. Om jag orkar laga mat...




Natt

Jag somnade tidigt men vaknade såklart efter 1. Och kunde inte somna om. Har suttit och vräkt i mig knäckebrödsmackor och läst bloggar... haha. Egentligen borde jag väl försöka fortsätta plugga, har som sagt deadline i morgon, men jaaa... får väl göra ett nytt försök i morgon kväll.

Måste i alla fall försöka sova snart igen. I morgon väntar som sagt barnmorskebesök med allt vad det innebär; blodtryck, urinprov, mäta magen, lyssna på hjärtat osv. Och hålla tummarna för att blodtrycket är bra så att det inte blir någon medicin, men läkaren sa ju att det förmodligen kommer bli så förr eller senare.

Efter besöket hos barnmorskan ska jag åka och möta upp min sambo vid hans jobb och sedan vidare till Danderyd för ett nytt tillväxtultraljud. Ska bli mysigt att få se bebis igen men samtidigt känns det ju alltid lite nervöst. Jag gör ju inte direkt dessa ultraljud för att det är kul, utan för att det finns en risk att bebis växer dåligt.

Ska väl försöka sova igen snart och hoppas på att jag har lite energi i morgon i alla fall...

Gravid-tips

Tips från en höggravid valross till de som precis blivit eller planerar att bli gravida:

- Se till att få en bra barnmorska, det är jätteviktigt! Jag hamnade tyvärr hos en jättedålig som enbart tjatade om sådant som inte var relevant och ignorerade allt viktigt. Bytte mottagning men det funkade inte med tider, och att byta bara barnmorska klarade jag inte då det var min barnmorska som svarade när jag ringde dit. Nu när jag flyttat blev det dock en annan som är jättebra och jag önskar att jag haft henne från början. Så trivs du inte med den barnmorska du fått - byt!

- Om du mår illa mycket i början, prova Seaband. De funkar inte för alla men jag vet många som blivit hjälpta av dem, precis som jag. De var på riktigt min räddning i början när jag inte ens kunde äta och gick ned i vikt. Jag vägrade ta av dem så länge illamåendet höll i sig.

- Häromdagen skrev jag om allt man får "lära sig" om graviditet, förlossning och bebistiden. Det är värt att nämna igen; lyssna inte! INGEN kan berätta hur din graviditet, förlossning eller bebistid kommer att bli. Så all negativ information som du får för att vara "förberedd", kasta den. Ta det som det kommer.

- En annan sak jag insåg när jag i början av graviditeten gick med i diverse gravid-grupper på facebook var hur tabu precis ALLT är. Frågar du andra gravida så är precis allting farligt och om du råkar äta en liten bit kallrökt lax eller bada bubbelbad så är du en hemsk person. NEJ, bebisen kommer inte att dö för att du åt något som inte varit fryst innan eller har varit på badhuset. Däremot kan det faktiskt vara skadligt att oroa sig för allting hela tiden.

- Det ÄR okej att äta godis, vräka i sig precis vilken mat du än är sugen på osv. Bebis behöver näring och det är bättre att äta vad som helst istället för ingenting. Dessutom kan det när som helst komma en period när du knappt får i dig någonting. Ät det du är sugen på, när du känner för det.

- Jättemånga gravida oroar sig över hur deras partner ser på dem. Tro mig, i nästan alla fall så sitter det i DITT huvud och inte i din partners. Om du är tillsammans med en normal människa och någon som älskar dig så tycker han att du är lika vacker som innan, och han är förmodligen lika attraherad av dig fortfarande.

- Glöm inte att ni är två som är gravida även om det bara är du som bär på barnet. Jag har förstått att jättemånga stöter bort sin partner under graviditeten, inte låter dem vara delaktiga eller tror att de inte förstår någonting av det du går igenom. Men hur ska han kunna förstå om du inte ger honom chansen?

- Som fortsättning på det ovan; tänk på att ni båda är föräldrar, det är inte bara ditt barn. I dessa gravid-grupper insåg jag även hur många egoistiska mammor som ansåg att ensam vårdnad var det bästa alternativet (även om man lever ihop) eftersom "det kan ta slut". Men då har man redan gjort fel, för man ska inte skaffa barn om man har den inställningen eller ens tänker tanken! Och om det tar slut så är det fortfarande bådas barn, inte bara mammans!

Libero Touch

Något som både jag och Robin har funderat en del på är blöjor. Det är ju trots allt det man kommer att lägga mest pengar på i början, och det verkar vara en riktig djungel faktiskt. Många påstår att billiga märken är bättre, men samtidigt har man ju mer förtroende för de välkända. Och vi tycker båda två att det känns jätteviktigt att hitta rätt blöja, eftersom man verkligen vill att den ska hålla tätt så man undviker onödiga olyckor.

Vi har fått prover på några olika sorter, och hittills har jag faktiskt fastnat mest för Liberos nya Touch-blöja. Vi har ju förstås inte kunnat testa någon ännu eftersom bebis inte kommit än, men av det intryck man har fått hittills så verkar dessa helt klart bäst.

Jag har fastnat för dem av två anledningar; dels för att de är framtagna för att verkligen sitta rätt och hålla tätt, men också för att de verkar ha tagit hänsyn till bebisen och att de ska vara bekväma. Och det är trots allt bebisar som ska ha dem, så det är ju faktiskt lika viktigt.

Dessutom gillar jag "våtindikatorn" som visar när blöjan är våt och det är dags att byta. Jättesmart! Jag har fem syskonbarn och har även varit barnvakt åt andra barn, och jag minns hur bökigt det kunde vara att ta reda på om det var vått eller inte. Så att kunna se det enkelt är helt klart ett stort plus!

Jag ser faktiskt fram emot att testa Libero Touch och se om de uppfyller mina förväntningar!

Gravidlista

När fick du reda på att du var gravid?
Jag misstänkte det faktiskt direkt. Vi kollade ganska tidigt. Jag var väl i vecka 5-6. Har förstått att många tycker vecka 6 är sent men eftersom man räknar från senaste mens (dvs 2 veckor innan befruktningen) så är det väldigt tidigt - man kan ju inte ens kolla innan mensen uteblivit och då är man i vecka 4-5.

Var det planerat?
Nej inte ett dugg. Vi skulle vänta några år. Men vi visste såklart att det kunde hända även om det inte var troligt eftersom jag ska ha svårt att bli gravid.

Vem var den första som du berättade för?
Robin, men då visste vi inte säkert eftersom det var så svagt. Ett par dagar senare gick vi till barnmorskemottagningen och fick det bekräftat. Så vi fick egentligen veta det med säkerhet samtidigt. Den första jag berättade för sen var Johannah. Och Robin berättade för sin pappa.

Ska du föda vaginalt eller med kejsarsnitt?
Förhoppningsvis blir det vaginalt men det kan man ju aldrig säga säkert. Men jag satsar på det.

Har du haft några problem under graviditeten?
Jag mådde illa mycket i början (seaband räddade mig!), hade yrsel i början, har haft mycket ont i ryggen, haft sömnproblem i perioder, mycket halsbränna andra halvan av graviditeten, kissar tusen gånger per natt och är extremt trött ibland. Men förutom såna småsaker så har jag haft en lätt graviditet.

 

Ska du amma?
Kanske, om det känns bra. Jag kommer i alla fall att försöka ge i flaska för att bebis ska få bröstmjölk i alla fall, men det kanske blir både och.

Var du orolig över att få missfall?
Jag tänkte faktiskt inte så mycket på det. Veckorna gick jättefort, började känna bebis tidigt, och sen blev den vild så tidigt så har inte behövt noja så mycket.

Vill ni ha fler barn?
Nej, vi var nog överens redan innan att vi bara ville ha ett barn. Och att det blev tidigare än tänkt förändrar ingenting.

Hur gammal var du då?
När då? När bebis kommer? Jag är 26 och kommer vara det när bebis kommer också.

Vilken vecka är du i nu?
Gick in i vecka 36 i dag (35+0).

Har du mått illa?
Mycket i början, sedan upptäckte jag seaband och hade de på dygnet runt så länge de behövdes.

Har du ont av foglossning?
Jag vet faktiskt inte! Jag har ju haft diverse olika smärtor men jag är inte säker på att det är foglossning.

Har du mycket vätska i kroppen?
Nej, inte vad jag har märkt.

Har du några bristningar?
Det hade jag ju innan men det är möjligt att det har blivit lite mer.

Kissar du ofta?
Ja, och speciellt på nätterna. Och även om man varit uppe och kissat flera ggr på en natt så är man ändå nästan alltid jättekissnödig på morgonen.

Har du haft några gravidcravings?
När det gäller mat har jag varit extremt sugen på vissa saker i perioder men det har varit varierande och så är jag egentligen annars också. Sista tiden nu har alla konstiga cravings kommit dock, typ jord och murbruk och det där klassiska. Och spackel. Och lukten i städskåpet i våran gamla lägenhet...

När kände du de första sparkarna?
Första rörelserna kom i vecka 14, och då kände Robin också. Riktiga sparkar kom kanske ett par veckor senare.

När kände pappan de första sparkarna?
Han kände nog inte så långt efter mig tror jag.

Sparkar den mycket nu?
Ja, den blir bara mer och mer aktiv och galen. De ska ju mest "buffa" lite nu när det är trångt därinne, men den här rör sig väldigt mycket och verkar inte ta någon hänsyn till platsbristen. Det gör väldigt ont ibland, kan jag säga. Speciellt välriktade revbens-sparkar och hopp på urinblåsan.

Hur många ultraljud har du gjort?
Tre, snart fyra. Gjorde först ett vul (vaginalt ultraljud), sedan rul (rutinultraljud), och senare tul (tillväxtultraljud). På onsdag blir det tul nummer 2.

När är bebisen beräknad?
20:e mars.

När tror du att du föder?
Av någon anledning så tror jag att jag kommer gå över tiden. Det finns dock inget som tyder på att jag borde göra det, min mamma gjorde det aldrig och det där att man "alltid" går över med första stämmer inte - lika många får för tidigt. Om jag går över så känns 25:e eller 26:e bra, jag vill gärna ha en fredag eller lördag :)

Vilka ska vara med på förlossningen?
Robin ska såklart vara där. Jag skulle aldrig göra det utan honom. Ärligt talat, skulle han sitta fastkedjad någonstans när det är dags (för det är ju troligt) så stannar jag hellre där och föder - oavsett vart det är - än att åka själv till sjukhuset. Robin är en förutsättning för att jag ska klara det. Jag klarar allt med honom vid min sida.


En graviditet måste inte vara hemsk (och inte det som kommer efter heller)

När du är gravid så blir du överöst med information om graviditet, förlossning och tiden med bebis. Det du egentligen får lära dig är enbart att detta är de tre värsta sakerna du kommer gå igenom i hela livet, bokstavligt talat. Du får höra "sanningen" om hur hemskt det är. För att vara förberedd.

Graviditeten kommer vara 9 månader som består av en ständig och outhärdlig smärta, du får inte göra något roligt alls och måste tänka på allt, hela ditt liv upphör, sexlivet blir obefintligt eller värdelöst, du känner dig som världens fulaste människa, du sover exakt hela tiden och du mår illa hela perioden...osv.

Sen kommer en förlossning som du knappt ens kommer överleva, för det kan alla som fött barn tidigare förutspå - du kommer dö, eller i alla fall tro att du ska göra det. Du kommer spricka fullständigt, bajsa ner dig totalt, spy som en gris och dessutom kommer det förmodligen ta ett par dygn eftersom det är första gången.

Därefter kommer "första tiden med bebisen" - som är hemsk. Du blöder ner dig själv i flera veckor, du kommer inte vilja ha sex på ett år, du kommer inte ha något liv, du kommer amma 24/7, du kommer vara trött hela tiden, du kommer bryta ihop och förmodligen inte orka mer. Kanske rentav vilja slänga ut bebis från fönstret.

Ja, det är den här bilden du får. Över allt. I informationsblad från blöjföretag, på föreläsningar, i gravidgrupper, vart du än läser.

Själv har jag hittills bara varit gravid - och eftersom jag bara har några veckor kvar tycker jag att jag kan konstatera hur en graviditet är åtminstone. Visst kan det förändras på slutet men större delen av graviditeten är avklarad (och jag har överlevt!) så det kan jag yttra mig lite om i alla fall.

För det första - graviditeten är verkligen HELT olika för alla kvinnor. Den är så individuell att jag vill slå folk på käften när de berättar hur det SKA vara att vara gravid. Personligen har nästan ingenting stämt på mig. Jag märkte knappt att jag var gravid förrän väldigt sent, men kanske har jag bara haft väldigt tur.

Okej, jag känner mig som en jätte vissa dagar och magen har varit i vägen ibland. Bebisen sparkar mot revbenen vilket gör ont. Och jag får ibland jätteont när jag är kissnödig så häromdagen visste jag inte hur jag skulle ta mig upp ur sängen. Ryggen värker ibland, och energin är inte som förr. Men annars så...

Nej, sexlivet blir varken obefintligt eller värdelöst. Inte för alla. Man känner sig inte jättesexig, men det är en kort period som man är en valross och det är helt okej. Sen verkar ju många få extrema humörsvängningar och en del står inte ut med att ens se sin sambo under graviditeten. Det där har jag inte märkt något av heller. Psykiskt har jag mått väldigt bra, jag har varit lugn och harmonisk, och jag älskar min sambo precis lika mycket som innan.

Så när det gäller förlossning och bebistiden så tror jag inte ett skit på att jag kommer ha det precis som "alla andra". För precis som graviditeten så är det INDIVIDUELLT. Hur kan man inte förstå det!? Man ska inte varna andra gravida för hur hemskt saker KAN bli, för det kanske inte alls blir så.

Jag har börjat slänga all information. Jag vill inte läsa all skit om hur hemskt det kommer bli. På grund av allt tjat om hur en graviditet "ska" vara så var jag orolig i början när jag blev gravid - helt i onödan. För det är inte alls så hemskt. Inte för mig i alla fall. Sen kanske resten blir jobbigare, men det vet varken jag eller någon annan ännu. Och blir det jättejobbigt så tar jag det då, jag tänker inte ta ut något än. Jag tänker inte förbereda mig på ett helvete som kanske inte kommer.

Ärligt talat, OM det hade varit så hemskt med graviditet/förlossning/bebistiden, då kanske väl ingen människa varit så korkad att den utsatte sig för det flera gånger? Och väldigt många skaffar ju ändå flera barn. Hade det varit för jävligt så hade man inte utsatt sig för det igen.

Det jobbigaste med att vara gravid är ärligt talat allt detta tjat om hur hemskt det ska vara. Så ni som ännu inte varit gravida; förbered er på 9 månader av skräckhistorier och sånt som andra tror att alla upplever bara för att de själva gjorde det. Det är det enda du kan vara säker på att du kommer vara med om.

Jag är livrädd

Jag är jättelycklig över att bli mamma. Att om bara någon månad kommer jag ha en liten människa i min famn som är hälften jag och hälften den person jag älskar mest i hela världen. Jag är lycklig varje gång jag känner bebisen röra sig, även de gånger det mest gör ont eller känns obehagligt.

Men med handen på hjärtat; jag är livrädd också. Jag har aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv.

För vad? Ja, till och börja med över att det är en så sjuk och overklig situation. För att jag inte har någon koll alls. Jag vet inte alls vad som väntar. En jobbig tid? En underbar tid? En lugn bebis? Eller tvärtom? Vad kommer hända? För första gången i livet har man ingen som helst koll, alls.

Dessutom är jag så lycklig och så nöjd med mitt liv just nu. Hur kommer det förändras? Kommer jag älska förändringen? Kommer det bli sämre? Kommer det vara i princip likadant men med en liten människa som är med över allt? Kommer det bli bättre? Eller bara annorlunda?

Många skaffar ju, tyvärr, barn i hopp om att göra ett dåligt förhållande eller liv bättre. Helt fel! Jag och Robin gjorde tvärtom; vi valde att behålla för att det är rätt tid - vi har det så bra tillsammans och är så lyckliga. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde mig orolig också.

Jag är också rädd för att... vad ska man säga, misslyckas? Att inte klara det, att inte vara en bra mamma till mitt barn.

Redan nu vet jag att han eller hon kommer göra mig så lycklig, precis som hans/hennes pappa gör, och därför är jag livrädd att inte kunde göra detsamma tillbaka. Innan jag träffade Robin visste jag inte ens att JAG kunde göra någon väldigt lycklig. Men det här är ändå annorlunda, på många sätt.

Men framför allt så är jag rädd för alla känslor. Jag har aldrig varit en särskilt känslosam person, jag hade jättesvårt för sånt innan jag träffade Robin.

Ärligt talat så trodde jag inte att jag kunde älska någon så mycket som jag älskar min fästman - det är helt ofattbart och sjukt i min värld. Jag kan fortfarande bli förvånad eller nästan skrämd över mina känslor för honom. Jag trodde inte att någon kunde älska så mycket, speciellt inte jag.

Och att jag snart kommer älska en till person lika mycket... det känns faktiskt skrämmande. Det är så overkligt. Så sjukt!

Under graviditeten går man igenom så otroligt mycket känslor och allting är så förvirrande. Att å ena sidan inte förstå att man faktiskt ska bli mamma, men samtidigt kunna känna kärlek utan att veta för vem egentligen, det är helt sjukt. Jag kommer explodera av förvirring och känslor den dag h*n är här.

Nattuggla

I kväll var vi iväg med mina föräldrar för att hämta deras nya bil eftersom Robin skulle köra hem den gamla (som vi för övrigt ska köpa). Min pappa är så rolig, han har letat bil länge och var inne på alla möjliga olika märken och modeller och kunde tänka sig något heeelt annat denna gång. Så slutade den inte bara med Volvo igen, utan dessutom en V70 som bara var ett par år nyare. Haha! Men den var jättefin och han verkar väldigt nöjd :)

I morgon ska det bli intressant att se om målaren är klar i lägenheten men jag är tveksam. Badrummet är väl klart, resten är grundat. Så allt annat ska målas plus att sovrummet och tv-rummet ska tapetseras. Om han är snabb hinner han kanske i morgon, men jag är tveksam. Å andra sidan verkar han vara noga och det är bra.

I "värsta fall" blir vi kvar hos mina föräldrar någon dag till bara men det är väl okej. Vi vill såklart börja bo i lägenheten så snart som möjligt och är lite otåliga, men vi får helt enkelt se i morgon. Annars är det bara plugga som gäller i morgon, men man är ju minst sagt otålig att komma igång med möblering och allting hemma.

Bebisen har för övrigt börjat med något nytt. Emellanåt känns det som den trycker sig neråt, som om den testar om det går att komma ut. Jag gick in i vecka 35 i dag så det är ju 6 veckor kvar till bf och 3 veckor tills det är "okej" att komma ut. Och jag vill ju gärna att vi ska bli klara i nya lägenheten först ;)

Nu ska jag hitta något att roa mig med i natt. Jag har tydligen blivit nattmänniska igen, mot min vilja. Kan verkligen inte sova på nätterna just nu. Det känns lite jobbigt men det är väl bara att gilla läget. I går orkade jag åtminstone plugga lite på natten och om det fortsätter så är det väl helt okej!

Så jag lär ju inte somna än på några timmar, men god natt till er andra!

My family

Jag visade Robin en bild på Idun när hon var nyfödd och sa "Snart har du också en sån här!"
och han svarade "Nej, jag har redan en" och la en hand på min mage.

Alla pratar om hur mycket lättare det är för en mamma att känna sig som mamma redan bebisen är ute.
Men vissa pappor blir faktiskt pappa så fort det visat sig att de väntar barn.

De här (+katterna) är min familj. Mitt liv. Det som gör mig lycklig varje dag. Vad har jag gjort för att förtjäna dem!?