Rama lama Josie

Kategori: * Gravid

Nervös

Om någon timme tänkte jag börja gå till barnmorskan. Det tar bara 5 minuter dit, men eftersom de brukar kolla blodtrycket direkt så tänkte jag vara där en stund innan för att hinna vila. Ofta har jag haft högt blodtryck hos barnmorskan när jag precis kommit, blivit skickad till BB, och där väntar de en halvtimme innan de kollar blodtrycket och då har det varit lägre. Nu kommer vi visserligen inte bli hemskickade, men jag vill inte bli igångsatt om det inte är ett måste...

Jag känner mig väldigt nervös, faktiskt. Det är 50% chans att det blir igångsättning i dag. I så fall hoppas jag innerligt att tappen är redo åtminstone. Dels för att det blir enklare då, dels för att kroppen är lite mer redo åtminstone, och dels för att jag inte vill använda det som de använder för att göra den redo.

Hur som helst så tänkte jag fråga om vi kan avvakta ett par timmar med att åka in, ifall vi behöver åka dit, så att Robin får jobba klart först (och jag slipper ringa hans chef eftersom de inte har mottagning därute). Jag tänkte i så fall gå hem och försöka plugga innan, men jag tvivlar på att jag skulle klara det nu ändå.

Behöver vi inte åka dit så funderar jag istället på att gå till min mamma efteråt. Det är dock lite längre till henne och det är riktigt jobbigt att gå nu, men det vore ju samtidigt skönt med en promenad och att komma hemifrån en stund. Men ja, jag får se hur jag känner efteråt, vill kanske hem och vila.

Jag har någon konstig thing för datum, och jag skulle gärna vilja att vår lilla bebbe föds 16/3-16. Dock tar det ju ofta lite tid med igångsättning så det lutar mer åt att den skulle komma i morgon i så fall, och ojämna datum har jag lite svårt för... haha. Så jag får väl hoppas på bf-dagen annars, 20/3.

Nu börjar det kanske bli lite mycket tjat om det här, men det är lite svårt att tänka på något annat nu. Speciellt i dag, när det finns en risk för igångsättning, men oavsett vilket är det ju bara några dagar kvar till bf. Nervöst! Jag har precis tagit min blodtrycksmedicin och kommer som sagt gå till barnmorskan i god tid för att hinna vila innan blodtrycksmätningen, så jag tycker att det "borde" vara lågt. Är det inte det, så är det ju faktiskt lika bra att de sätter igång det.

Jaja, får helt enkelt se hur det blir. Vore ju samtidigt skönt att få ut den här ungen snart också, och gärna innan den blir jättestor ;) Det viktigaste är att den kommer ut, och att den mår bra, och det kan den ju göra oavsett om det blir igångsättning eller om det startar av sig själv. Men det börjar verkligen bli nervöst nu...

Extremt trött och tankar om igångsättning/förlossning

För ett tag sedan var jag såå nöjd över att jag börjat bli piggare igen. Det har gått lite upp och ner under graviditeten, men har fått börja med både järn och B12 och det har funnits anledningar till min extrema trötthet. När jag började med blodtrycksmedicinen blev jag nog också piggare, man blir ju trött av högt blodtryck.

Nu "borde" jag vara pigg, har ju nyligen ökat dosen på blodtrycksmedicinen och dessutom gör jag betydligt mindre än innan (eftersom det börjar bli riktigt svårt att röra sig nu), men istället är jag tröttare än jag någonsin har varit. Sover jättemycket och ändå känner jag mig aldrig riktigt pigg.

I morgon ska jag i alla fall till barnmorskan. Det tar inte många minuter att gå men jag tycker ändå det känns jobbigt att behöva ta sig dit. Bara att gå upp ur sängen på dagarna är jobbigt ;) Jag vet inte om min kropp försöker säga åt mig att sova nu innan det är dags, och jag borde kanske lyssna på det, men samtidigt känns det inte jättekul att behöva sova ÄNNU mer än vad jag redan gör. Och jag vill ju passa på att plugga och jobba nu innan det blir ett litet uppehåll.

Som jag skrivit tidigare så KAN det bli igångsättning i morgon. Om blodtrycket har stigit igen eller något annat är fel (t ex proteiner i urinen) så kommer jag att skickas in till BB igen, och de har sagt att de inte skickar hem mig igen i så fall utan kommer sätta igång det.

Jag vet faktiskt inte hur jag känner inför det. På sätt och vis så vore det en lättnad. Jag börjar verkligen tröttna på att vara gravid nu, och framför allt är jag riktigt trött på att åka dit hela tiden så om vi ska dit igen så vill jag inte åka hem utan en bebis. Så jag tycker det är skönt att veta att de även tar hänsyn till det.

Men samtidigt så vill jag verkligen att det ska komma igång av sig själv. Det känns mer naturligt och bättre på så många sätt. Om bebis inte är redo att komma så känns det så dumt att "tvinga" ut den. Det brukar även bli svårare; ibland tar det längre tid, risken för akut snitt ökar osv. Så det är ju utan tvekan så att det är bättre om förlossningen får starta av sig själv. Och ja, ärligt talat är jag lite rädd för en igångsättning, trots att jag inte är särskilt rädd för förlossningen.

Det här är ju inte direkt något jag kan påverka så jag känner mig ändå ganska lugn och tänker att det blir som det blir. Och om blodtrycket fortsätter strula så är det ju faktiskt lika bra, förmodligen är det ju så att en havandeskapsförgiftning är på G och då är det bättre att få ut ungen än att få det först och bli dålig.

Jag har haft en känsla av att jag kommer gå över tiden, och att det kanske till och med blir en igångsättning ändå till slut - efter två veckor. Och i så fall så vill jag hellre ha det nu, är lite rädd att behöva föda en stor bebis. Min syster har visserligen fått två stora barn och säger att det inte är någon skillnad...

Däremot kan jag säga att jag funderat lite på tappen. Den var nämligen omogen sist de kollade (annars hade de förmodligen satt igång det redan då), och då blir det ju ännu mer omständligt att sätta igång eftersom man först ska "göra" den redo. Det tar alltså längre tid, och blir mer onaturligt och framtvingat. Å andra sidan KAN det ju förändras fort, och om en igångsättning blir aktuell för mig så kanske den är mogen då. Man får helt enkelt ta det som det kommer.

Hittills har jag i alla fall fått ett bra intryck av personalen på BB och förlossningen, så jag känner ett stort förtroende för dem. Jag känner mig nöjd med vårat val och om jag får föda hos dem så kommer jag nog att känna mig ganska lugn och trygg åtminstone. Och så länge Robin är hos mig så klarar jag vad som helst :)

Nej, nu ska jag försöka hitta lite energi och få lite gjort. Förutom plugg och jobb så ska jag även söka kurser/utbildningar till hösten i dag. Finns väl dock en risk att jag somnar istället, men jag ska försöka få något gjort först i alla fall. Sen kanske det kan bli en liten powernap, eller siesta...

 

Helgen + kommande vecka

Jag har verkligen haft en jättemysig helg. Dels har jag hunnit med en hel del jobb och plugg, men jag har också hunnit med att mysa massor med min älskling, och spenderat en hel del tid med familjen. I lördags kom till exempel mina föräldrar på middag, och sedan kom brorsan över på filmkväll. Och i går efter att jag fått lite måsten gjorda så åkte jag iväg med min sambo för en liten söndags dejt och lite handling, sen hem och såg ett par filmer och myste i soffan :)

Den här veckan kommer mest bestå av plugg och jobb, som vanligt. Jag satsar fortfarande på att försöka ligga före med allting, även om jag snarare ligger lite efter än så länge, så att jag kan koncentrera mig på att föda barn sen ;) Och på onsdag ska jag till barnmorskan igen. Är blodtrycket knas då så blir det igångsättning.

Så det blir en ganska spännande vecka. Även om det inte blir något på onsdag, jag vill ju helst att det kommer igång av sig själv som sagt, så har vi ju faktiskt bf på söndag så lilla bebben kan titta ut precis när som helst nu. Jag tror ju snarare att jag går över tiden men det vet man aldrig. Till helgen kanske h*n vill ut!

Nu tänkte jag göra det jag gick upp för, ta blodtrycksmedicin, och sen ska jag försöka somna om och sova några timmar till!

 

Fullt upp men inget plugg...

Det har inte blivit så mycket plugg ännu men ändå hänt en del. Tv reparatören kom hit, och Daisy blev helt galen i honom. Hon sprang och strök sig mot honom och han daltade med henne, haha. Snacka om att klicka direkt ;) Medan han var här ringde Johan och ville komma förbi med barnen vilket de såklart fick göra.

Under det korta samtalet med brorsan så hann pappa ringa, så jag ringde upp honom. Han ville bli hämtad av Robin eftersom han skulle lämna in sin bil, så jag sa att jag skulle skriva till Robin (han har ingen mottagning på jobbet och kan bara nås på fb). Sen ringde mamma tusen gånger, men då dök Johan och barnen upp och tv gubben skulle gå så jag hann inte prata med henne då utan ringde upp henne när de hade gått igen.

Har försökt hinna svara på massa mail som kommit idag också. Men det var väldigt trevligt att storebror kom förbi en stund, och bara sitta och småprata med honom. Kände mig helt död i morse men piggnade till mitt på dagen och sen har jag varit pigg och ovanligt social. Nu vill jag bara umgås med folk hela helgen, haha :)

Men helgen kommer nog mest bestå av plugg och jobb faktiskt. Och så ska jag umgås massor med min älskling. Det finns ju en risk/chans att det blir BB på onsdag och då måste jag prioritera studier, jobb och massa mys innan. Men det kommer såklart bli jättemycket mys efteråt också, med både Robin och bebis!

Hemma från BB Stockholm...

...utan bebis! I dag såg allting bra ut, ultraljudet var jättebra osv. Och de har tredubblat min blodtrycksmedicin så blodtrycket är också bättre. De ville ha in mig igen på måndag eller tisdag, men jag frågade om jag inte kunde gå till bm här hemma istället och det var ok. Om blodtrycket stigit igen så måste jag in direkt (eller innan dess om jag mår dåligt) och DÅ kommer det att bli en igångsättning i så fall. Så med andra ord: Nästa gång åker vi därifrån med en bebis!

Jag är helt slut nu, men det är mest åkandet som tar all energi. På sjukhuset har vi ju bara tagit det lugnt, tagit massa blodtryck, gjort undersökningar osv. Inget jätteansträngande direkt ;) Men det var faktiskt ganska mysigt där på förlossningen, och jag sov bättre där än på BB-hotellet.

Det är skönt att vara hemma igen i alla fall. Jag hann såklart inte med deadlinen i kursen igår pga detta så nu har jag en del att ta igen. Så det känns skönt att ha åtminstone några dagar till hemma för att hinna ordna allting. Och att ha lite bättre koll nu. Jag vet ju inte om jag ska in igen på onsdag, men jag vet att den risken finns åtminstone så nu har jag chans att se till att få allting är gjort och att jag ligger före istället för efter med allting. Så det är mitt mål nu :)

Fullt upp

Jag har haft en jättemysig helg. I går började vi med att åka och kolla på en bostad till Jaquline (DeSoton), därefter hälsade vi på mina föräldrar en stund. Sen ville Robin äta middag, så vi skulle till någon restaurang i en närliggande ort men missade avfarten och hamnade i Uppsala istället ;)

Efter middag och lite shopping på IKEA så åkte vi hemåt, stannade till vid en godisaffär mitt ute i ingenstans, och när vi kommit hem så kom Älgen förbi. Vi avslutade kvällen med två filmer, en väldigt bra och en väldigt seg och dålig, och massa prat. Det var verkligen en jättetrevlig och mysig söndag!

I dag gick jag upp tidigt, sen åkte vi mot DS för att ta blodprover, till Täby Centrum för lunch, tillbaka till DS för ett besök på BB Stockholm och de vanliga proverna och undersökningarna. Bebis hatar dock att göra ctg och speciellt i dag, det tog en kvart för barnmorskan att koppla upp den för ungen var galen. Haha!

Allting såg i alla fall bra ut, som vanligt. Så när läkaren ville att jag skulle komma tillbaka på fredag så blev jag inte så glad. Men det är bara att gilla läget!

Därefter hämtade vi några fälgar som Robin skulle köpa, och hittade då en rolig butik också. Älskar såna affärer! Sen åkte vi hemåt, stannade till i Norrtälje för att handla lite på Willys, och sedan hemåt. Gick in på ett par affärer här också för att ta ut paket och handla balsamspray också, sen kom vi äntligen hem!

Är ganska död efter den här dagen (allting tar väldigt mycket energi när man är höggravid), men har jättemycket som jag måste ta tag i. Jag är jätteglad att förkylningen gick över så fort, men jag hade massor att göra redan då och nu är det såklart ännu mer, så det var inte riktigt rätt tid. Måste ju hinna allt innan bebis kommer!

Har lite svårt att komma igång med allting nu, vill egentligen bara se på film och sova. Men ska försöka få något gjort innan i alla fall!

Babybag

Sover lite till och från nu när jag är sjuk. Fick sova 4 timmar i natt innan jag vaknade i alla fall, lyxigt ;)

Tänkte visa en jättefin "baby bag" som jag har köpt. Den har dock inte kommit ännu men såhär ser den ut i alla fall. Jag var först sugen på en bärtub men sen hittade jag denna och insåg att det här är mer praktiskt - och mysigare. Tror denna kommer användas flitigt, framför allt den första tiden!

Vi har ju redan både bärsele (som jag tror Robin kommer föredra) och bärsjal, men jag känner såklart hela tiden att jag behöver mer. Jag behöver... ja, allt.

Som sagt så är det ju inte bara första barnet utan lär även bli vårat enda. Så jag tycker det är jätteroligt med alla grejer och vill prova precis allt! Tyvärr kommer man ju inte hinna det, men just nu älskar jag att hitta olika bebisgrejer att sukta efter eller klicka hem. Åh, vad roligt vi ska ha sen och testa allting när bebis kommit!

Att fortsätta ha drömmar och mål

Jag har märkt att många som får barn glömmer allt de drömde om innan. Jag vet inte om det är ett medvetet val eller om det bara blir så. Och visst kan jag förstå att man tycker att man redan uppnått det största man kan uppnå i livet, absolut. Men jag ser ingen anledning att sluta uppnå nya mål.

Min sambo och jag tänker likadant när det gäller det mesta. Bland annat så är vi båda överens om att ett barn inte förändrar någonting. Jag är inte naiv och tror att livet kommer att vara exakt likadant, men jag tror definitivt att vi inte kommer behöva ge upp något eller förändra något. Jag ser fortfarande att vi kan göra samma saker som vi gjort innan, eller de saker vi planerat. Varför skulle vi inte kunna? Vårat barn blir ju en del av vår vardag, vårat liv, och vår familj.

Jag har hört att man faktiskt inte enbart ska anpassa sig efter barnet, utan låta den anpassa sig efter ens liv och vardag. Jag tänker nog mer att man ska anpassa omständigheterna. Visst kanske vissa saker får göras på ett annat sätt, men det betyder inte att man ska låta bli det. Allting går att göra ändå.

Jag har alltid haft många drömmar, vissa starkare än andra. Och jag har aldrig tänkt "Det här får jag nog släppa nu när vi får barn". Varför skulle jag? Jag tycker att det vore ganska hemskt om man lät bli att göra allting man vill göra bara för att man får barn. Kanske vill man bara ha något att skylla på när man ger upp.

Tvärtom känner jag mig betydligt mer motiverad för vissa saker. Att komma i form t ex, jag vill ju kunna orka så mycket som möjligt och ha mer energi. Eller att hitta en utbildning och fullfölja den. Nu påverkar det inte bara mitt liv, eller mitt och min sambos, utan ytterligare en person. Jag får fler och fler anledningar att kämpa.

Sen finns det drömmar som inte påverkar min familj på samma sätt, men som är viktiga för mig. Och även om barnet kommer att vara prio ett, så tycker jag inte att någon ska ge upp sig själv eller sina drömmar bara för att man får barn. Man är fortfarande samma person, och man FÅR fortsätta ha drömmar och mål. Man FÅR fortsätta utvecklas, göra roliga saker, uppleva det man alltid velat - även om det inte handlar om ens barn. Allt måste inte kretsa kring barnet.

Jag har t ex länge haft en dröm om att bli pinup modell. Det är inget jag tänkt tjäna pengar på, det är ingenting som ger mitt barn en bättre uppväxt, men det är något som skulle ge mig väldigt mycket. Kanske framför allt självförtroende. Och därför vill jag göra det, även om jag har andra saker att fokusera på.

Just nu känns dock just den drömmen en bit bort. Jag är höggravid, inte alls i form, har ingen erfarenhet av att modella, är långt ifrån nöjd med min kropp och definitivt inte redo för att ställa mig framför en kamera. Men när bebis kommit så vill jag ju komma i form, sen är jag ett steg närmare det målet också.

Om det nu behövs en anledning att göra saker för sin egen skull när man har barn, så kan jag ge en. Om jag ger upp mina drömmar som är viktiga för mig, hur ska jag då kunna uppfostra mitt barn till att tro på sig själv och lära henne/honom att följa sina drömmar och att alltid tro på sig själv?

Jag vet att det är många som inte håller med mig. Många som tycker att hela livet ska kretsa runt ens barn närmsta 18 åren, eller helst resten av ens liv, för annars är man egoistisk och en dålig mamma. Jag förstår faktiskt inte alls hur man kan tro en sån sak, och jag tycker det är sorgligt att många tror på det.

Som tur är så har jag världens bästa fästman, och pappa till vårat barn. Han har alltid stöttat mig i ALLT. Vad jag än haft för idé, och även om det bara varit något jag funderat på just då, så har han aldrig sagt något negativt. Han har alltid lyssnat på mig, stöttat mig, och framför allt trott på mig.

Och han är exakt likadan fortfarande. När jag pratar om mina drömmar nu så säger han inte "Men du, vi ska ju ha barn... ska du inte släppa det där?" eller något sådant. Han stöttar mig fortfarande och får mig att tro på mig själv. Inte ens när det gäller min dröm om utbildning säger han något negativt. Jag skulle kunna förstå honom om han sa "Det där har du försökt med så länge nu, det är bättre om du skaffar ett heltidsjobb". Nu när vi snart är föräldrar så skulle jag förstå om han kände på det sättet, men han förstår att jag vill studera och han ser fördelar med att jag skaffar en utbildning. Framför allt ser han att jag vill det.

Så jag hoppas att alla andra mammor också inser att man inte behöver ge upp någonting bara för att man får barn. Även om detta är det största man kommer uppleva i livet så betyder inte det att allting annat är oviktigt. Man får faktiskt ha andra mål också. Det gör dig inte till en dålig mamma, tvärtom.

Det gör dig till en ännu bättre förebild för ditt barn.

Vår!

I dag är det 1:a mars, och våren är här! Det bästa med den här våren, och månaden, är förstås att vi blir föräldrar! Innan månaden är slut så är h*n med största sannolikhet här! Det KAN ju i värsta fall dröja några dagar in i april men förmodligen inte. Det blir troligtvis nu i mars. Spännande!

För 4 år sedan mötte jag våren i Älmsta; då vi bodde där under 9 månader. En väldigt konstig period. Det kändes så overkligt. Det blev aldrig "hemma".

Samma år mötte jag Robin för första gången, på midsommardagen. Den kvällen hade jag ALDRIG trott att vi skulle sluta här; sambos, förlovade, lyckligare än någonsin och med ett barn på väg! Det är helt sjukt hur livet kan överraska en. Den där konstiga men snygga killen som jag spenderade en kväll med och trodde att jag aldrig mer skulle träffa är mitt allt i dag, helt mitt liv, det bästa som har hänt mig. Hade någon sagt det den kvällen hade jag bara skrattat åt det.

Nu känner jag att jag tappade spåret lite ;) Det jag skulle komma fram till är egentligen bara att det äntligen är VÅR, att vår älskade vårbebis med största sannolikhet kommer till oss denna månad. Och att jag ska till Älmsta i dag, där jag bodde den här dagen för 4 år sen.


Älmsta, våren 2012.

Det där med ekonomi

Egentligen diskuterar jag helst inte ekonomi alls eftersom jag tycker det är väldigt privat. Min/våran ekonomi rör bara mig och min sambo och jag har tidigare blivit väldigt irriterad när Robins - och även mina - föräldrar ibland lagt sig i för mycket. Föräldrar är ju sådana, och det är av omtanke, men det finns gränser.

Nu tänkte jag ändå diskutera ämnet. Inte ingående förstås, men mer allmänt. För att det känns relevant på något sätt och... är ganska intressant, egentligen.

Jag är ju studerande och har "alltid" varit det. När jag haft extrajobb har det främst varit som skribent. Båda dessa inkomster är väldigt "osäkra" och varierande och jag kan egentligen aldrig planera min ekonomi långsiktigt eller veta hur den kommer se ut framöver. Vilket såklart kan vara jobbigt och otryggt, ibland.

När vi fick veta att vi väntade barn så var det egentligen sämsta tänkbara tillfället om man ser på ekonomi, bostad, trygghet osv. Jag hade faktiskt ingen inkomst alls just då! Jag pluggade heltid men läste upp poäng som fattades så jag fick inget studiemedel alls, och hade inget extrajobb just då.

Just då var Robin sjukskriven efter bilolyckan. Ja, det säger ju sig självt att våran situation var ganska jobbig. Samtidigt bodde vi i en liten men väldigt dyr lägenhet. Vid ett tillfälle i början av graviditeten så fick vi ännu ett dåligt besked och jag tänkte bara "nu kommer han ångra sig om barnet". Det gjorde han såklart inte, när jag frågade så sa han att han ändå ville behålla. Dock insåg vi snart att vi var tvungna att ta en billigare - och ännu mindre! - lägenhet för att klara oss.

Det låter säkert jättedumt att välja att skaffa barn i den situationen. Vi ville ju dessutom båda två vänta några år med barn. Så när jag insåg att jag kunde vara gravid så tänkte jag att han inte vill ha barn, och att våran situation är helt fel för att skaffa barn.

Men jag hade fel. Robin var den som sa direkt "Om det är så, då vill jag inte att vi tar bort det". När jag påpekade att det var helt fel tillfälle så svarade han att det tvärtom var helt rätt tillfälle - vårat förhållande var perfekt, vi hade det bättre än någonsin. Det var det viktiga enligt honom.

Och det är faktiskt sant. Jag vet att folk tänker att man ska ha bra ekonomi, fast jobb, bra bostad osv. Men är det verkligen viktigast? Om man har ett dåligt förhållande då? Ärligt talat, första tiden kostar en bebis inte mycket mer än blöjor. Ett barn kostar ingen förmögenhet. Dessutom kan allt annat ändras snabbt.

Så såg vår situation ut när jag blev gravid - ingen av oss hade jobb eller inkomst. Efter flytten till den mindre bostaden hade Robin fått provanställning och en ny bil åtminstone, men vi satt i en lägenhet på 30 kvm som vi vantrivdes i och där ingen bebis skulle få plats - åtminstone inte de saker den behöver.

I dag ser situationen helt annorlunda ut, minst sagt. Robin har fast jobb, vi har en stor och jättefin (nyrenoverad!) lägenhet som vi båda älskar och trivs i - och med diskmaskin och tvättmaskin och allt vi vill ha. Vi har också bytt bil för att få bättre plats med barnvagn osv.

Och jag studerar på heltid med studiemedel (en kurs jag älskar dessutom!) och hoppas förstås på att kunna göra det hela tiden, även när bebis kommer och jag är mammaledig. Då kommer jag dessutom få mammapenning, eftersom man har möjlighet att göra både och samtidigt. Jag har ganska bra med jobb, som skribent, och är så tacksam över att kunna tjäna extrapengar på någonting jag tycker är roligt. Och enkelt! För skriva är egentligen det enda jag tycker att jag kan.

I nuläget är min ekonomi bättre än den någonsin varit, tror jag. Till och med bättre än när jag bodde hemma, trots att det är betydligt flera utgifter nu såklart. Om jag kommer in på kurser i sommar så kommer jag dessutom ha både studiemedel och mammapenning (och skribentjobb), och därmed ännu bättre ekonomi.

I somras såg det verkligen jättemörkt ut, men knappt ett år senare är situationen nästan perfekt. Sen låter jag kanske naiv som tror att jag kommer hinna ta hand om bebis, plugga och jobba som skribent samtidigt. Men för det första är jag ju inte ensamstående, och eftersom jag pluggar på distans och jobbar hemifrån så kan jag göra det när Robin kommit hem från jobbet. Dessutom har jag mina föräldrar nära så skulle det krisa med en deadline så kan de låna bebis någon timme.

Jag är inte ett dugg orolig över det här. Så även om det i början fanns många som trodde vi var galna som skaffade barn när Robin fortfarande var sjukskriven efter en bilolycka och jag inte hade någon som helst inkomst, och vi flyttade till en minilägenhet, så har vi bevisat nu att allting faktiskt löser sig till slut.

10 anledningar till att jag längtar tills graviditeten är över

Jag har hela tiden vetat att jag inte är en sån kvinna som kommer trivas som gravid. Som älskar den "fina" bebismagen, som njuter av varje rörelse, som saknar att vara gravid när det är över osv. Nej, jag visste redan innan att jag skulle vara lite obekväm med det. Jag visste bara inte hur mycket!

Här kommer några av anledningarna till att jag längtar tills detta är avklarat:

- Halsbrännan. Herregud, säger jag bara! Jag har aldrig haft halsbränna innan jag blev gravid och jag trodde faktiskt inte att det kunde göra ONT. Det är hemskt!

- Alla tusen besök på BB Stockholm. Det är jättebra att de är så noggranna, men jag ser framemot att slippa åka dit flera gånger i veckan. 20 mil t/r!

- Innan jag blev gravid tog jag 1 tablett i veckan för min hypotyreos. I nuläget tar jag 5 tabletter, 4 olika, per dag och det kan bli flera. Jag har alltid haft svårt att komma ihåg att ta tabletter, vissa får inte tas för tätt inpå varandra, en gör mig väldigt yr, och en del gör magen konstig osv. Jag ser fram emot att slippa knaprandet!

- Och på tal om knaprande; Alvedon har varit min bästa vän, pga huvudvärken som mitt höga blodtryck gett mig.

- Jag hatar att vara en valross. Jag är otymplig, tung, har ner saker, fastnar, får ont i fötterna och har svårt att röra mig. Det låter lite skoj, men det är jobbigt.

- Mina stackars revben är helt ömma och någon gång per dag kommer en riktigt hård spark, så hård att jag tappar luften. Helt sjukt vad stark mini är!

- Jag tycker inte att bebismage är fint, speciellt inte på mig. Jag känner mig inte vacker. Jag strålar inte. Jag ser bara trött, sliten och fet ut.

- Men det utseendemässiga är inte det värsta. Det är... allt. Jag älskar mitt barn, men jag trivs inte riktigt med att dela min kropp med någon annan på det här sättet. Det känns obehagligt på så många sätt. Jag trivs inte med det bara. Jag vill ha min bebis i famnen, inte i magen.

- Bröstvårtorna gör så obeskrivligt ont ibland. Vissa dagar tror jag att de ska ramla av! Och tanken på att det kanske blir värre sen är rätt skrämmande...

- Men framför allt... Jag vill så gärna träffa mitt barn! En liten version av mig och den människan jag älskar mest i hela världen. Jag vet att det är någon som kommer göra vårat liv ännu bättre och oss ännu lyckligare och som vi kommer älska resten av våra liv; men jag vet inte ens vem det är! Åh, kom ut NU! <3



Babyskydd - check!

Känner mig rätt död i dag men måste försöka få lite gjort. Vaknade i alla fall kl 9 i dag, det är åtminstone positivt!

Har hunnit göra en sak i dag än så länge - beställt babyskydd! Robins föräldrar ville köpa det åt oss (eller åt bebis snarare) och vi hade hittat en som vi tänkt köpa. Den var billig men verkade bra, och vi tycker båda att babyskydd varit svårast att hitta så vi "nöjde" oss liksom med det.

Hans föräldrar tyckte dock att vi skulle ta något dyrare, kolla upp vilket som är säkrast osv. De ville väl ha det bästa till sitt barnbarn :)

Så i går kom vi överens om ett annat som vi fastnade för av flera anledningar. Säkerheten, att det är praktiskt, jag ville ha något "ergonomiskt" som är okej att sova i en längre stund om de somnar i bilen så man slipper väcka, lätt att flytta mellan bak- och framsätet osv. Denna funkar dessutom på flyg!

I dag hittade jag den på en sida där den var billigare dessutom, så jag klickade hem den direkt. Dock blev det "cave" istället för svart som vi tänkt, men det är okej. Känner mig jättenöjd, och nu är vi dessutom HELT klara med inköpen till bebis. Det var på tiden, eftersom h*n kan komma precis när som helst!

Nu ska jag fixa något att äta, och hoppas på att få lite energi så att jag kan få lite gjort.

Waiting

Min sambos familj åkte hem för någon timme sen efter att ha varit här ett par timmar. Det var jättetrevligt, men jag är så trött efter helgen! Haha ja, helgerna tar nästan mer krafter nu för tiden. Eller allting tar på krafterna när man är höggravid. Nu väntar jag på att min älskling ska bli klar med middagen :)

Nu kan i alla fall bebis komma när som helst - som jag redan tjatat en del om - så när som helst är den här långa väntan över. Skönt! Ser fram emot att träffa liten!

BB-väskan är färdigpackad

I början utav graviditeten (jättetidigt!) började Robin planera BB-väskan. Han valde en kabinväska och tyckte att den passade jättebra. Jag tyckte att ha överdrev och undrade hur länge han planerade att stanna på BB. Min tanke var att man inte behövde SÅ mycket. Lite bebiskläder och lite kläder till oss bara.

Eftersom det är 3 veckor kvar till beräknad förlossning i morgon, och bebis därmed får titta ut när den vill, så packade vi klart i dag.

Och han överdrev inte. Han underdrev snarare. Kabinväskan blev överfull redan när bebisens grejer, våra kläder och ett fåtal grejer till var nerpackade. Jag fick fortsätta med en annan väska. Dessutom ligger två grejer på torkning som ska ner på något sätt också... så jag får nog byta till en större väska ändå...

Man behöver alltså en hel del saker på förlossningen och BB. Och vi överdrev ändå inte med packningen. Men nu är det klart i alla fall, skönt!

BB Stockholm & Shopping

Den här dagen har varit jättelång (och är inte ens slut än). Vi har hunnit med massor i alla fall! Gick upp vid 7-tiden, åkte mot Danderyd 7.30, hade tid på BB Stockholm 9.00 och där blev det som vanligt urinprov och ctg och därefter ett blodtryck. Som låg jättebra i dag - 120/80!

Barnmorskan som skulle koppla upp ctg skrattade åt den vilda bebisen i magen, och när de kopplade bort det konstaterade de att det var en "piggelin" därinne.

Sen väntade vi på läkaren men eftersom vi hade tid för tillväxtultraljud 10.15 så fick vi gå dit först. I dag var det en läkare, brukar ju annars vara barnmorskor. Hon sa i princip bara att min sida av moderkakan attackerar eller något sånt? Och att vi skulle prata med läkaren på mottagningen om det... jahapp...

Tillbaka till BB, där läkaren berättade att bebis låg perfekt i vikt - 3000 gram. Och den "ska" ligga på 2900 gram, så det var jättebra.

Hon förklarade sen att blodkärlen nere vid ljumsken är för trånga eller något sådant, vilket ökar min risk för havandeskapsförgiftning. Så de fortsätter vara noggranna med att kolla blodtrycket. Vilket känns sådär; det är såklart jättebra att de är noggranna men samtidigt så känns det så segt. Jag vill ha lugn och ro nu!

Så barnmorsketiden på onsdag fick jag boka om till på morgonen, för att kunna ta blodtryck innan jag tagit medicin. Sen har jag telefontid med läkaren för att avgöra om dosen behöver höjas. Sedan ska vi tillbaka till BB måndagen efter för en ny kontroll. Orkar inte åka dit mer så jag hoppas fan att ungen kommer då ;)

Efter sjukhusbesöket så blev det massa shopping. Först på IKEA, sedan till Norrtälje för att handla mat. Och så köpte Robin en massagefåtölj till mig!

Så nu ska jag lägga mig där och vila en stund, haha!