Rama lama Josie

Kategori: * Bloggat från app

Tillbaka efter en natt på patienthotellet

Vi fick inte åka hem i går, trots att blodtrycket hade sjunkit efter tabletten. Läkaren tyckte att det var oroande att det hade ökat så mycket innan och ville ha in mig för nya prover och undersökningar idag. Så vi fick sova på BB hotellet och är nu tillönska på spec mödravården/akuten. Har tagit blodprover, blodtryck och lämnat urinprov och nu är det ctg som gäller. Jag hoppas på att få komma hem snart, sov typ tre timmar i natt så är inte jättepigg...

Update från sjukhuset

Blodtrycket låg på 150/110 och jag hade protein i urinen. Så det blev en blodtryckstablett för att försöka få ned det och massa blodprover för att utesluta havandeskapsförgiftning (eftersom protein i urinen kan tyda på det). Nu har åtminstone blodtrycket sjunkit - till 140/90. Provsvaren har inte kommit ännu men snart hoppas jag, och håller tummarna för att de ser bra ut och att vi kan åka härifrån! Vi fick iallafall in fika för en stund sen, gulligt! :)

Äntligen

Precis när jag var påväg att ge upp och åka härifrån (efter 2.5 h) så blev det våran tur. De hade råkat skriva att vi redan var klara och åkt hem? Haha lyckat... Nu gör de ctg, och snart blir det blodtryck. Hoppas det går fort! Vi skulle till mina svärföräldrar efteråt och det vore ju bra om vi kom dit innan midnatt kanske.

Spec mödravården

Har varit här i en timme, och är fortfarande kvar i väntrummet. Jag är tydligen här på en "akuttid" och det känns faktiskt exakt som på akuten. Segt! Vill bara härifrån nu men det lär dröja. Har faktiskt inte hänt någonting på den timmen vi varit här, helt sjukt! Blir bara mer och mer fullt i väntrummet. Dessutom hade de en födande kvinna här tidigare. Fy fan! Om de sätter mig i ett litet undersökningsrum intill ett fullt väntrum när jag ska föda, då åker jag någon annanstans! Stackarn fick till slut flytta till förlossningen, gömd under en filt i rullstolen och skrikandes hela vägen. Nej, jag blev inte alls stressad eller nervös....

En månad innan

Om någon månad ska jag föda barn. Och jag känner mig hela tiden jättesugen på att söka jobb och ta körkort osv. Allt jag inte kan göra just nu... Undrar om det är vanligt att man blir extra taggad på saker precis innan förlossningen, haha.

Gravid indeed

Somnade vid 11 och sov någon timme. Vaknar och är hungrig... Haha nej, jag känner mig inte alls gravid ;) Känns bara som om jag skulle kunna bo i sängen, om kylskåpet stod intill vill säga...

Ask

Det är lite dåligt med uppdateringar just nu eftersom vi försöker få ordning här hemma. I natt höll vi på till 2! Fast vi hade såklart pauser för film och sånt :) Under tiden kan ni i alla fall kolla in här om ni vill: http://ask.fm/RamaLamaJosie

Vecka 35 och nedstämdhet

Jag var så nöjd över att min graviditet var så bra. I början kom ju alla hormoner och då var jag nervös och osäker ibland, för att sedan bara vara glad. I övrigt har humöret varit jättebra. Det jag oroade mig för, att inte vara mig själv, hände aldrig. Jag var glad och lugn och mådde faktiskt oväntat bra. Tills nu. Jag läste för några veckor sen att hormonerna ökar igen i slutet av graviditeten och tänkte direkt "Åh nej, nu kommer den där svackan". Jag vet att jag är extremt känslig för hormoner; under graviditet, mens, av preventivmedel osv. Hormoner gör mig alltid väldigt nedstämd och till en annan person. Och nu... Ja, nu känner jag verkligen så. För ett år sen tvingades jag ta mini-piller och de veckorna var hemska. När jag slutade med dem mådde jag sååå bra och blev mig själv igen för första gången på länge (innan dess hade jag varit sjuk ett halvår och var en helt annan person), När jag blev gravid så fortsatte jag, till min stora lättnad, att vara likadan. När jag läste i grsvidgrupper att väldigt många var arga, irriterade, inte klarade av att se sin sambo osv, så kände jag mig nästan onormal som inte kände något sånt alls. Och jag var så glad över det. Men nu, vecka 35, kommer de där hormonerna. Och jag läser på olika ställen att det är vanligt att man blir deppig i slutet av graviditeten. T ex på grund av hormonerna. Så det är väl inte konstigt att jag helt plötslig har en låg period. Men det är redan jobbigt och väldigt frustrerande. I kväll bröt jag ihop helt. Jag känner mig som en hemsk person, jag har blivit fruktansvärt känslig, och jag känner inte alls igen mig själv. Kan inte sluta tänka "Hur länge ska det vara såhär nu? Resten av graviditeten!?" och "Hur ska jag stå ut med detta?" Och sen kommer tanken att det kanske inte försvinner efter att bebis kommit. Tänk om det fortsätter? Blir värre? Tänk om jag får en förlossningsdepression? Jag tycker att det borde vara väldigt tillfälligt, och kanske inte kommer vara konstant heller utan komma och gå lite, men man vet ju inte. Jag ska väl inte klaga egentligen. Jag har ju haft en oförskämt lätt graviditet jämfört med många andra. Men just sånt här har jag jättesvårt för. Hellre fysiska smärtor i så fall, sånt klarar jag betydligt bättre och framför allt om jag känner mig glad.