Rama lama Josie

Kategori: * Aaron

Konstig morgon

När jag lyckades söva om Aaron på morgonen fick jag sedan sova till 9, då vi var tvungna att gå upp (ovanligt att vakna av alarm istället för Aaron). Och då vaknade jag till ett missat samtal, sms från min sambo och en gruppdiskussion med min sambo och någon tjej (som bara hon hade skrivit i).

Det är kul när en rolig historia (som jag berättade för min syster igår), slutar med att det blir massa knas. Jag vill inte ha något med det att göra i alla fall, jag har fullt upp med min son och vårt liv. Jag orkar inte bry mig om massa knäppgökar. Men min syster verkar lite uttråkad, så hon kan ju få roa sig ;)

Vi gjorde oss i alla fall klara och gick ut för att leta efter Öppna förskolan, tillsammans med min pappa. Där hade vi bokat en tid för fotografering. Och Aaron var så duktig! Fotografen blev till och med imponerad och tyckte han var lätt att fota och blev bra på bild :) Så det gick fort, och blev fina bilder!

Jag är så otroligt stolt över min son. I tisdags var vi hos doktorn med honom. Han fick ta blodprover och röntgas, och allting gick jättebra! Han sa inte ett ljud varken under provtagningen eller röntgen. Så jäkla duktig! Trodde allt skulle vara mycket jobbigare men det gick så lätt.

Och fotograferingen idag gick så bra att jag vill berätta om det för Robin, trots att jag hade tänkt att det skulle bli en överraskning när bilderna kommer :)

Nu sover Aaron, men sen ska vi väl äta lite lunch båda två. Jag skulle behöva plugga när Robin kommer hem, men först har vi tusen saker att prata om. Måste förklara morgonens händelser för honom, kanske berätta om fotograferingen osv. Sen ska jag ta mig an den hemska uppgift vi har fått i kursen!

Handledarkurs

I går var jag på massage, vilket var jätteskönt! Hon som masserade var jättetrevlig också och vi pratade mycket om utbildning bland annat. Jag är såå taggad för hösten och hoppas verkligen att jag kommer in på någonting som känns bra, så att jag till slut kan påbörja min utbildning!

I dag ska mina föräldrar vara barnvakt åt Aaron från innan 16, till nästan 22. Jag kommer vara ifrån honom i 6 timmar! Det känns jättejobbigt, men det kommer nog gå bra hoppas jag. Jag och Robin ska på handledarkurs. Inte det roligaste att göra, ärligt talat blir det nog jättetråkigt, men det måste ju göras.

Nu tror jag min lilla plutt kommer vakna och vilja ha mat snart, så det är bäst att jag slutar.


Nyfödd Aaron på BB. Tänk att han redan är 6 veckor (på lördag)!

Helgen, veckan, BVC, namngivning osv.

Jag borde väl egentligen sova nu när min son gör det, men dum som jag är så fastnade jag här istället. Ska dock försöka slita mig snart och ta med mig lilla älsklingen och krypa ner hos Robin och försöka sova lite innan det är matdags för liten igen. Eller så väntar jag helt enkelt tills han har ätit.

Dagarna går bara fortare och fortare! Helgen var i alla fall jättemysig. I lördags var vi på 2-års kalas (Aarons syssling), och i går var hans faster och farbror på besök.

I dag var jag och Aaron på BVC och min lilla kille fortsätter växa jättebra! Vår BVC-sköterska är för övrigt världens gulligaste, och hon hjälpte mig att få en nässpray utskriven eftersom amningen strular. Har försökt länge men finns inga läkartider och har varit jättesvårt, så hon fixade det åt mig. Är jätteglad över det!

När Robin slutat så åkte vi iväg och uträttade ärenden och handlade massor. Vi handlade ännu mer till namngivningen, och massa mat.

I morgon blir det en lugn dag hemma för mig och bebis. Vi ska testa sprayen, vilket jag ser fram emot! Ska försöka städa lite också. På eftermiddagen, när Robin kommit hem, har jag en tid för massage. Äntligen! Det kan verkligen behövas nu faktiskt, har ont i ryggen varje dag nu när jag bär på Aaron.

På torsdag ska jag och Robin på handledarkurs och Aaron ska vara hos mormor och morfar flera timmar. Känns lite jobbigt att vara ifrån honom så länge, och kursen ser jag inte fram emot. Däremot blir det kul att komma igång med övningskörningen, och jag kommer dessutom kunna köra med pappa också.

Namngivnings-planeringen går också framåt! Det mesta börjar bli klart nu, vilket känns skönt. Det är visserligen långt kvar men skönt att vara ute i god tid.

Ska försöka uppdatera oftare så det inte behöver bli såna här tråkiga inlägg med långa texter, men just nu är det ganska fullt upp. Aaron tar såklart upp mycket av min tid nu, men det går så fort så man vill njuta av varje sekund med honom. Om en månad kommer jag dock ta lite "egen tid" och Aaron får pappa-tid :)

Skulle lätt kunna få ihop 10 inlägg nu med nyinköp till Aaron, planering för namngivning, studier, skrivandet, shopping, planer osv. Men det får helt enkelt vänta lite!

Bokat och klart!

I dag när Robin kom hem från jobbet så gick vi och kollade på en lokal för namngivningsceremonin. Första intrycket var att den var liten, men samtidigt var den mycket bättre än jag hade förväntat mig. Jag är såå lättad och nöjd! Den känns verkligen jättebra. Lite trångt blir det nog, men det funkar. Den ligger jättebra till och jättenära våra lägenhet dessutom, vi fick ha den från fredagen till måndagen och den finns en uteplats/innergård som vi får använda.

Dessutom hade jag räknat med att den här biten skulle ta en stor del av budgeten, men det gjorde det inte! Vilket är jättebra eftersom officianten kommer att kosta typ halva budgeten... Men det är verkligen jätteviktigt för mig att ha en sådan så det är värt det. Vi kommer bara göra det här en gång dessutom så jag tänker göra det ordentligt då. Dessutom är allt annat fixat i princip, förutom maten såklart men det är lite tidigt att köpa den nu när det är nästan två månader kvar ;)

Jag är dessutom klar med planeringen för hela ceremonin, fast kommer gå igenom det med officianten sen också och kanske ändrar lite. Jag har äntligen hittat en låt som ska framföras under ceremonin (inte av mig dock haha), jag har beställt fadderbrev och gjort klart quizen och beställt utskrifter på den. Och en stor banderoll beställde jag i natt också. Så det mesta är fixat nu faktiskt. Ja, för en gångs skull är jag verkligen ute i god tid ;)

Nu tänkte jag maila officianten så att hon är bokad och klar också. Jag är jätteglad över att det blev hon, eftersom hon också har vigselrätt så att vi kan ha henne som våran vigselförrättare när det är dags för bröllop också. Det var så jag ville ha det från början, men hade tänkt mig en annan förrättare då som tyvärr inte höll i namngivningsceremonier (bara i samband med vigsel). Men jag tror det blir jättebra med den här officianten!

 

Planerar namngivning

Vi har bestämt ett datum för namngivningsceremoni så nu är jag helt besatt av att planera den! Tycker det är jätteroligt och kan inte sluta! Dock går det trögt med det viktigaste; att hitta/välja officiant (dvs den som ska hålla i det) och att hitta lokal! Inbjudningskorten har kommit och jag hade tänkt skicks dem nästa vecka men då måste jag ju ha bokat en lokal först! Så det försöker jag lösa nu. Sen ska vi bestämma officiant, vad som ska serveras, beställa utskrifter på fadderbevisen, bestämma innehåll/upplägg, göra inköpslista osv. Dock är det ett par månader kvar ;) Men eftersom det är under sommaren plus att många av gästerna bor långt bort så är det bra att vara ute i god tid. I kväll har jag i alla fall gjort klart fadderbevisen, beställt namnsmycke som han ska få under ceremonin (istället för vatten), beställt placeringskort och dekoration, och påbörjat quizen som jag tänkt ha. I morgon ska jag fortsätta planeringen och då hoppas jag att jag får några svar angående lokal också så vi kan boka :)

Mysig dag med Honey!

Jag och Aaron har haft en jättemysig dag med Johannah :) Haha hon är så söt och började städa åt oss! Standard ;) Och så gick hon iväg och handlade och lagade lunch, så gulligt! <3 hon vi in robin och sen gick vi ut och gjorde ett snabbt och sedan blev det en liten jag ville egentligen men robin nu blir det och i morgon ska jag och aaron till danderyd mormor och>

Mitt största mål

Jag har många mål. Och precis som jag skrev ett par veckor innan Aaron föddes (det här) så kommer jag fortsätta kämpa för dem och ha mina mål även nu när jag har fått barn. Inte bara för min egen skull längre, utan även för honom. Även mina personliga mål är viktiga även för honom, eftersom jag vill lära honom att tro på sig själv och göra ALLT han vill i livet. Ja, allt det där jag redan skrivit om i det inlägget. Men det finns ändå ett, eller kanske är det flera, som är större.

Mitt största mål är att Aaron alltid ska veta att han är älskad. Att han alltid ska känna sig trygg. Att han ska få en bra uppväxt. Att han aldrig ska behöva känna sig rädd eller osäker. Att han ska veta att vi finns här för honom. Att han ska förstå hur otroligt mycket han betyder för mig, och för Robin.

Även om han inte var planerad så var han absolut inget misstag. Han är det bästa som hänt mig/oss (hans pappa är också det bästa såklart). Han ska veta att även om vi inte kämpade för att få honom, så ville vi ha honom, mer än något annat! Det är faktiskt sant, vi ville ju ha barn. Vi ville ha honom.

Jag vill att han ska veta att jag alltid finns här för honom och skyddar honom med livet. Han ska känna att han kan berätta allting för mig. Så länge han är ärlig så kommer jag aldrig att bli arg på honom. Han ska aldrig känna att det är bättre att dölja saker för att jag kan bli arg. Han ska känna att han kan prata med mig, om precis allting, och oavsett om han är 5 år eller 15 år eller 25 år. Jag kommer alltid ha tid för honom och alltid lyssna på honom.

Han ska få lära sig att tro på sig själv. Att han kan göra allting. Han ska aldrig tvivla på sig själv eller sin förmåga. Jag kommer stötta honom i alla hans beslut och aldrig försöka bestämma över honom eller vända honom ryggen.

Framför allt så ska ingen få göra honom illa. Jag skulle kunna ge mitt liv för att rädda honom, men jag skulle också kunna döda för honom. Om någon skulle göra honom illa så skulle jag ALDRIG säga "det är ingenting att bry sig om". JAG skulle antagligen bli mer ledsen än vad han skulle bli.

Jag kommer lära honom att inte tro på den som säger något elakt, men också att försvara sig själv. Nej, jag kommer inte lära honom att det är okej att slåss - men att det är okej att slå tillbaka. Att aldrig starta en fight, men alltid avsluta dem.

Robin är tyvärr en alldeles för snäll person och en sådan som aldrig säger ifrån eller ger igen när någon behandlar honom illa. Jag är precis tvärtom. Och även om jag älskar Robin för att han är den han är, så hoppas jag att Aaron inte tar efter sin pappa och blir FÖR snäll och får lika svårt att stå upp för sig själv.

Men eftersom jag tar det så hårt när någon beter sig illa mot någon jag älskar (mer än om någon behandlar mig illa), så har jag försvarat Robin istället. Och trots att han inte tycker om det (han är så otroligt konflikträdd), så vet han att jag kommer fortsätta så länge han inte gör det. Och detsamma gäller Aaron. Om han inte kommer klarar att stå upp för sig själv, så kommer jag att göra det. Alltid. Det är ju mina killar, mina stora kärlekar, min familj, mitt allt!

Jag kommer också berätta och visa för honom - varje dag - hur mycket jag älskar honom. Jag kommer aldrig sluta pussa på honom, inte ens när han är tonåring och kanske kommer vilja att jag ska låta bli. Jag kommer överösa honom och Robin med kärlek varje dag i resten av mitt liv.

Så det är mitt/mina största mål i livet. Att Aaron får allt han behöver, alltid är trygg, och aldrig någonsin tvivlar på min kärlek till honom!

Första dagarna själva

I dag var andra dagen som jag och Aaron var ensamma eftersom Robin började jobba igår.

Det har hittills gått över förväntan. Å andra sidan så är han verkligen jättesnäll och lugn så det var väl inte helt oväntat men det är klart att det ändå var nervöst.

Aaron har dock haft ont i magen senaste dagarna, eller längre men det är först senaste dagarna som han börjat tycka det är riktigt jobbigt. Så därför var jag lite orolig, men det har gått jättebra. I dag gick jag ut själv med honom för första gången också (i går var mina föräldrar med eftersom de hade honom när jag var hos barnmorskan). Vi gick ut för att vänta på Robin och promenerade en halvtimme, och Aaron sov hela tiden. Som vanligt :)

Han har sovit jättebra de här nätterna också och i dag sov vi faktiskt till 10! Lyxigt :)

I morgon är planen att försöka städa och plugga, om Aaron inte har ont i magen och är ledsen. Men en del lär jag hinna oavsett. Sen slutar Robin tidigare också eftersom det är fredag :)

På tal om något annat. Jag vet att bilderna jag lägger upp på Aaron oftast är otydliga eller att han knappt syns. Det är helt enkelt för att jag inte vill publicera bilder på honom för öppet. Egentligen vill jag visa upp honom för hela världen eftersom han är världens finaste, på riktigt! Men jag har bestämt mig för att vara väldigt försiktig med det och framför allt försiktig med vart jag publicerar bilder på honom, så här på bloggen kommer jag inte att lägga upp allt för tydliga bilder.

Förvirrade föräldrar

Vi har bara haft Aaron i knappt tre veckor men redan märker man hur vissa saker blivit en vana, typ arbetsskada fast som förälder. För någon vecka sen var vi iväg till en stor affär med mina föräldrar. Robin hade Aaron i vagnen och jag hade en rullvagn med två korgar. Flera gånger upptäckte jag hur jag stod och "vaggade" dem, alltså drog den fram och tillbaka som man kan göra med barnvagnen när man stannar till. När jag sedan påpekade det för Robin så svarade han att han flera gånger varit påväg att sträcka ut armen mot korgen för klappa Aaron. Haha, snacka om förvirrade föräldrar!

Vardag

I dag börjar vardagen igen - dock en annorlunda vardag än tidigare. En vardag med Aaron. I dag började Robin jobba igen. När vi pussade honom hejdå för en timme sen så var det exakt 3 veckor sedan jag sist gjorde det. Senare samma dag var jag till barnmorskan, skickades till BB, och blev kvar där nästan en vecka.

Med andra ord har vi varit tillsammans i princip dygnet runt i 3 veckor. Det har varit de mest fantastiska och mest intensiva och mest händelserika veckorna i mitt liv. Både innan och efter Aaron föddes, på lördags morgonen. Det har varit en helt otrolig och fruktansvärt känslosam period. Och den bästa i mitt liv.

På dessa 3 veckor har vi gått igenom den kortaste men ändå längsta väntan under hela graviditeten, väntan på igångsättningen. Vi har gått igenom en oväntad snabb, men samtidigt långsam och smärtsam, förlossning. Vi har upplevt kärlek vid första ögonkastet, när de la upp Aaron på mitt bröst. Vi har haft några sega och rätt jobbiga dagar på BB, men samtidigt var det mysigt. Allting är så dubbelt, det som varit jobbigt har inte enbart varit jobbigt - vi hade ju fått världens finaste.

Sen kom vi hem. Och har gjort massor. Träffat våra familjer, myst med bebis, varit på flera kortare utflykter, gått promenader, varit på BVC, lärt känna Aaron bättre för varje dag och faktiskt haft mycket tid tillsammans bara jag och Robin eftersom Aaron sover så mycket.

I dag ska jag på efterkontroll hos barnmorskan. Väldigt tidigt dock eftersom det bara gått 2,5 veckor men det spelar nog ingen större roll eftersom jag återhämtade mig jättefort efter förlossningen. Mina föräldrar följer med och passar Aaron under tiden som jag är därinne. Annars har vi inte så mycket planer.

Jag ser redan fram emot sommaren och Robins semester, så vi får vara tillsammans några veckor igen - och dessutom resa bort! Sen ser jag fram emot hösten faktiskt, eftersom Robin tar pappaledigt då. Jag kommer förmodligen fortsätta plugga på distans, så då är vi hemma tillsammans igen.

Nu tänkte jag se på webb-tv. Borde väl passa på att sova lite mer nu när Aaron sover, men känner mig inte så trött. Dessutom lär det komma flera chanser under dagen, han sover som sagt mycket och framför allt på dagarna. I natt sov han dock nästan hela natten faktiskt, förutom några korta matpauser :)

Upp