Rama lama Josie

Kategori: * 2016

Konstig morgon

När jag lyckades söva om Aaron på morgonen fick jag sedan sova till 9, då vi var tvungna att gå upp (ovanligt att vakna av alarm istället för Aaron). Och då vaknade jag till ett missat samtal, sms från min sambo och en gruppdiskussion med min sambo och någon tjej (som bara hon hade skrivit i).

Det är kul när en rolig historia (som jag berättade för min syster igår), slutar med att det blir massa knas. Jag vill inte ha något med det att göra i alla fall, jag har fullt upp med min son och vårt liv. Jag orkar inte bry mig om massa knäppgökar. Men min syster verkar lite uttråkad, så hon kan ju få roa sig ;)

Vi gjorde oss i alla fall klara och gick ut för att leta efter Öppna förskolan, tillsammans med min pappa. Där hade vi bokat en tid för fotografering. Och Aaron var så duktig! Fotografen blev till och med imponerad och tyckte han var lätt att fota och blev bra på bild :) Så det gick fort, och blev fina bilder!

Jag är så otroligt stolt över min son. I tisdags var vi hos doktorn med honom. Han fick ta blodprover och röntgas, och allting gick jättebra! Han sa inte ett ljud varken under provtagningen eller röntgen. Så jäkla duktig! Trodde allt skulle vara mycket jobbigare men det gick så lätt.

Och fotograferingen idag gick så bra att jag vill berätta om det för Robin, trots att jag hade tänkt att det skulle bli en överraskning när bilderna kommer :)

Nu sover Aaron, men sen ska vi väl äta lite lunch båda två. Jag skulle behöva plugga när Robin kommer hem, men först har vi tusen saker att prata om. Måste förklara morgonens händelser för honom, kanske berätta om fotograferingen osv. Sen ska jag ta mig an den hemska uppgift vi har fått i kursen!

Ny blogg

Jag är tillbaka på min förra blogg. Kommer förmodligen att fixa en domän till den också men vet inte vad det blir, tyvärr fungerade inte josie.nu att ta med så det blir något annat. Just nu är det i alla fall nouw.com/josie som gäller, så kolla in där!

Kod

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 1910668221"

Handledarkurs

I går var jag på massage, vilket var jätteskönt! Hon som masserade var jättetrevlig också och vi pratade mycket om utbildning bland annat. Jag är såå taggad för hösten och hoppas verkligen att jag kommer in på någonting som känns bra, så att jag till slut kan påbörja min utbildning!

I dag ska mina föräldrar vara barnvakt åt Aaron från innan 16, till nästan 22. Jag kommer vara ifrån honom i 6 timmar! Det känns jättejobbigt, men det kommer nog gå bra hoppas jag. Jag och Robin ska på handledarkurs. Inte det roligaste att göra, ärligt talat blir det nog jättetråkigt, men det måste ju göras.

Nu tror jag min lilla plutt kommer vakna och vilja ha mat snart, så det är bäst att jag slutar.


Nyfödd Aaron på BB. Tänk att han redan är 6 veckor (på lördag)!

Helgen, veckan, BVC, namngivning osv.

Jag borde väl egentligen sova nu när min son gör det, men dum som jag är så fastnade jag här istället. Ska dock försöka slita mig snart och ta med mig lilla älsklingen och krypa ner hos Robin och försöka sova lite innan det är matdags för liten igen. Eller så väntar jag helt enkelt tills han har ätit.

Dagarna går bara fortare och fortare! Helgen var i alla fall jättemysig. I lördags var vi på 2-års kalas (Aarons syssling), och i går var hans faster och farbror på besök.

I dag var jag och Aaron på BVC och min lilla kille fortsätter växa jättebra! Vår BVC-sköterska är för övrigt världens gulligaste, och hon hjälpte mig att få en nässpray utskriven eftersom amningen strular. Har försökt länge men finns inga läkartider och har varit jättesvårt, så hon fixade det åt mig. Är jätteglad över det!

När Robin slutat så åkte vi iväg och uträttade ärenden och handlade massor. Vi handlade ännu mer till namngivningen, och massa mat.

I morgon blir det en lugn dag hemma för mig och bebis. Vi ska testa sprayen, vilket jag ser fram emot! Ska försöka städa lite också. På eftermiddagen, när Robin kommit hem, har jag en tid för massage. Äntligen! Det kan verkligen behövas nu faktiskt, har ont i ryggen varje dag nu när jag bär på Aaron.

På torsdag ska jag och Robin på handledarkurs och Aaron ska vara hos mormor och morfar flera timmar. Känns lite jobbigt att vara ifrån honom så länge, och kursen ser jag inte fram emot. Däremot blir det kul att komma igång med övningskörningen, och jag kommer dessutom kunna köra med pappa också.

Namngivnings-planeringen går också framåt! Det mesta börjar bli klart nu, vilket känns skönt. Det är visserligen långt kvar men skönt att vara ute i god tid.

Ska försöka uppdatera oftare så det inte behöver bli såna här tråkiga inlägg med långa texter, men just nu är det ganska fullt upp. Aaron tar såklart upp mycket av min tid nu, men det går så fort så man vill njuta av varje sekund med honom. Om en månad kommer jag dock ta lite "egen tid" och Aaron får pappa-tid :)

Skulle lätt kunna få ihop 10 inlägg nu med nyinköp till Aaron, planering för namngivning, studier, skrivandet, shopping, planer osv. Men det får helt enkelt vänta lite!

Bokat och klart!

I dag när Robin kom hem från jobbet så gick vi och kollade på en lokal för namngivningsceremonin. Första intrycket var att den var liten, men samtidigt var den mycket bättre än jag hade förväntat mig. Jag är såå lättad och nöjd! Den känns verkligen jättebra. Lite trångt blir det nog, men det funkar. Den ligger jättebra till och jättenära våra lägenhet dessutom, vi fick ha den från fredagen till måndagen och den finns en uteplats/innergård som vi får använda.

Dessutom hade jag räknat med att den här biten skulle ta en stor del av budgeten, men det gjorde det inte! Vilket är jättebra eftersom officianten kommer att kosta typ halva budgeten... Men det är verkligen jätteviktigt för mig att ha en sådan så det är värt det. Vi kommer bara göra det här en gång dessutom så jag tänker göra det ordentligt då. Dessutom är allt annat fixat i princip, förutom maten såklart men det är lite tidigt att köpa den nu när det är nästan två månader kvar ;)

Jag är dessutom klar med planeringen för hela ceremonin, fast kommer gå igenom det med officianten sen också och kanske ändrar lite. Jag har äntligen hittat en låt som ska framföras under ceremonin (inte av mig dock haha), jag har beställt fadderbrev och gjort klart quizen och beställt utskrifter på den. Och en stor banderoll beställde jag i natt också. Så det mesta är fixat nu faktiskt. Ja, för en gångs skull är jag verkligen ute i god tid ;)

Nu tänkte jag maila officianten så att hon är bokad och klar också. Jag är jätteglad över att det blev hon, eftersom hon också har vigselrätt så att vi kan ha henne som våran vigselförrättare när det är dags för bröllop också. Det var så jag ville ha det från början, men hade tänkt mig en annan förrättare då som tyvärr inte höll i namngivningsceremonier (bara i samband med vigsel). Men jag tror det blir jättebra med den här officianten!

 

Sömnbrist

Förra veckan hade vi två bra nätter och dagar med en glad bebis. Sen kom hans magont tillbaka och under helgen har jag knappt sovit någonting alls. I går hälsade vi på mina svärföräldrar och åt lunch med dem och ena svägerskan, jättetrevligt men jag var en aning död. Aaron var bättre i magen och glad för det mesta.

Men i natt har vi haft en jobbig natt igen. Han vaknade vid 3, som han av någon anledning ofta gör, och ville helt enkelt inte sova.

Nu vet jag inte om det varit magen som bråkat eller om han bara haft svårt att somna, förmodligen både och. Men han har knappt velat sova något alls sedan dess och jag har inte fått sova många timmar. Nu har jag försökt få honom att somna i en timme eftersom han behöver sova lite, och nu gick det till slut tror jag.

Jag känner mig inte jättepigg eftersom jag knappt sovit någonting senaste dygnen, men tänkte försöka plugga lite nu i alla fall. I morgon kommer Honey på besök, och på onsdag ska mina föräldrar följa med mig och Aaron på hörselscreening i Danderyd och sedan ska vi handla på vägen hem.

Annars har jag inte så mycket planerat för veckan. Ska försöka få in lite träning/motion någon eftermiddag (när Robin kommit hem) om jag får sova lite mer någon natt, och så ska jag försöka göra en ordentlig städning här hemma. Men det beror helt på hur mycket vi får sova.

Nästa vecka hoppas jag verkligen att det blir mer sömn för då händer det jättemycket. BVC-besök, jag har flera tider på em/kväll, handla mat, handledarkurs, plugg, träning, majbrasa osv. Om min lilla älskling bara mår bra och kan sova så kommer det gå jättebra, annars blir det jobbigt.

Men nu hoppas jag bebis kan sova en stund, och jag ska passa på att plugga!

Övernattning

Aaron och jag sover hos mina föräldrar i natt. Min lilla kille har haft lite struligt med magen sista tiden och vissa nätter har han haft ont och bara skrikit. Det är jättetufft när man är ensam (Robin är ju hemma men måste få sova för att orka jobba), och man blir så frustrerad när man inte kan hjälpa honom eller ens förstår vad som är fel till slut. Provar allt och så fort man tror att man vet vad som är fel och det börjar bli bättre, så vänder det igen. I kväll kändes det som att det kan bli en "såndär" natt igen så min mamma tyckte att vi skulle sova här så hon (och även min storebror) kan hjälpa mig om det skulle vara så.

Så nu är vi här. Det känns lite jobbigt att sova utan Robin men samtidigt så vet jag att jag ändå inte får sova alls om Aaron är ledsen så det här är lika bra. Då kan jag ändå få sova lite även om det blir en jobbig natt. Och i morgon också, för den delen.

I dag har han haft läkarbesök för övrigt. Och han växer åtminstone jättebra! Och utvecklas som han ska eller snabbare till och med (men han kunde fästa blicken, hålla upp huvudet osv direkt när han föddes så det är inte så förvånande). Så det känns åtminstone bra :)

Nu får vi se hur den här natten blir. Känns som det kommer vara svårt att sova borta men det är ändå skönt om det blir en lugn natt. Och sömn vore ju också väldigt skönt och välbehövligt.

Natt...

Min lilla älskling kunde inte sova när vi gick och la oss, stackaren hade ont i magen igen... Det är så frustrerande när man inte kan göra något och man lider så med honom när han har ont. Han har läkarbesök på tisdag så jag får väl ta upp det då och se om det finns något att göra. Har beställt magdroppar också.

Nu sover han här bredvid mig i alla fall, sen någon timme tillbaka, och jag borde väl egentligen ta med honom in till sängen och sova. Men självklart fastnade jag med massa annat istället. Ska dock försöka slita mig snart, för i morgon kommer Angelica och hälsar på och då vill vi vara pigga :)

Funderade på att plugga men jag tror jag är för trött för det. Är inget måste heller, så det kan egentligen vänta. Så det är nog dags att sova trots allt, och hoppas på att lilla älsklingen kan sova nu också och inte vaknar och är ledsen igen. G'night!

Mitt största mål

Jag har många mål. Och precis som jag skrev ett par veckor innan Aaron föddes (det här) så kommer jag fortsätta kämpa för dem och ha mina mål även nu när jag har fått barn. Inte bara för min egen skull längre, utan även för honom. Även mina personliga mål är viktiga även för honom, eftersom jag vill lära honom att tro på sig själv och göra ALLT han vill i livet. Ja, allt det där jag redan skrivit om i det inlägget. Men det finns ändå ett, eller kanske är det flera, som är större.

Mitt största mål är att Aaron alltid ska veta att han är älskad. Att han alltid ska känna sig trygg. Att han ska få en bra uppväxt. Att han aldrig ska behöva känna sig rädd eller osäker. Att han ska veta att vi finns här för honom. Att han ska förstå hur otroligt mycket han betyder för mig, och för Robin.

Även om han inte var planerad så var han absolut inget misstag. Han är det bästa som hänt mig/oss (hans pappa är också det bästa såklart). Han ska veta att även om vi inte kämpade för att få honom, så ville vi ha honom, mer än något annat! Det är faktiskt sant, vi ville ju ha barn. Vi ville ha honom.

Jag vill att han ska veta att jag alltid finns här för honom och skyddar honom med livet. Han ska känna att han kan berätta allting för mig. Så länge han är ärlig så kommer jag aldrig att bli arg på honom. Han ska aldrig känna att det är bättre att dölja saker för att jag kan bli arg. Han ska känna att han kan prata med mig, om precis allting, och oavsett om han är 5 år eller 15 år eller 25 år. Jag kommer alltid ha tid för honom och alltid lyssna på honom.

Han ska få lära sig att tro på sig själv. Att han kan göra allting. Han ska aldrig tvivla på sig själv eller sin förmåga. Jag kommer stötta honom i alla hans beslut och aldrig försöka bestämma över honom eller vända honom ryggen.

Framför allt så ska ingen få göra honom illa. Jag skulle kunna ge mitt liv för att rädda honom, men jag skulle också kunna döda för honom. Om någon skulle göra honom illa så skulle jag ALDRIG säga "det är ingenting att bry sig om". JAG skulle antagligen bli mer ledsen än vad han skulle bli.

Jag kommer lära honom att inte tro på den som säger något elakt, men också att försvara sig själv. Nej, jag kommer inte lära honom att det är okej att slåss - men att det är okej att slå tillbaka. Att aldrig starta en fight, men alltid avsluta dem.

Robin är tyvärr en alldeles för snäll person och en sådan som aldrig säger ifrån eller ger igen när någon behandlar honom illa. Jag är precis tvärtom. Och även om jag älskar Robin för att han är den han är, så hoppas jag att Aaron inte tar efter sin pappa och blir FÖR snäll och får lika svårt att stå upp för sig själv.

Men eftersom jag tar det så hårt när någon beter sig illa mot någon jag älskar (mer än om någon behandlar mig illa), så har jag försvarat Robin istället. Och trots att han inte tycker om det (han är så otroligt konflikträdd), så vet han att jag kommer fortsätta så länge han inte gör det. Och detsamma gäller Aaron. Om han inte kommer klarar att stå upp för sig själv, så kommer jag att göra det. Alltid. Det är ju mina killar, mina stora kärlekar, min familj, mitt allt!

Jag kommer också berätta och visa för honom - varje dag - hur mycket jag älskar honom. Jag kommer aldrig sluta pussa på honom, inte ens när han är tonåring och kanske kommer vilja att jag ska låta bli. Jag kommer överösa honom och Robin med kärlek varje dag i resten av mitt liv.

Så det är mitt/mina största mål i livet. Att Aaron får allt han behöver, alltid är trygg, och aldrig någonsin tvivlar på min kärlek till honom!

Vardag

I dag börjar vardagen igen - dock en annorlunda vardag än tidigare. En vardag med Aaron. I dag började Robin jobba igen. När vi pussade honom hejdå för en timme sen så var det exakt 3 veckor sedan jag sist gjorde det. Senare samma dag var jag till barnmorskan, skickades till BB, och blev kvar där nästan en vecka.

Med andra ord har vi varit tillsammans i princip dygnet runt i 3 veckor. Det har varit de mest fantastiska och mest intensiva och mest händelserika veckorna i mitt liv. Både innan och efter Aaron föddes, på lördags morgonen. Det har varit en helt otrolig och fruktansvärt känslosam period. Och den bästa i mitt liv.

På dessa 3 veckor har vi gått igenom den kortaste men ändå längsta väntan under hela graviditeten, väntan på igångsättningen. Vi har gått igenom en oväntad snabb, men samtidigt långsam och smärtsam, förlossning. Vi har upplevt kärlek vid första ögonkastet, när de la upp Aaron på mitt bröst. Vi har haft några sega och rätt jobbiga dagar på BB, men samtidigt var det mysigt. Allting är så dubbelt, det som varit jobbigt har inte enbart varit jobbigt - vi hade ju fått världens finaste.

Sen kom vi hem. Och har gjort massor. Träffat våra familjer, myst med bebis, varit på flera kortare utflykter, gått promenader, varit på BVC, lärt känna Aaron bättre för varje dag och faktiskt haft mycket tid tillsammans bara jag och Robin eftersom Aaron sover så mycket.

I dag ska jag på efterkontroll hos barnmorskan. Väldigt tidigt dock eftersom det bara gått 2,5 veckor men det spelar nog ingen större roll eftersom jag återhämtade mig jättefort efter förlossningen. Mina föräldrar följer med och passar Aaron under tiden som jag är därinne. Annars har vi inte så mycket planer.

Jag ser redan fram emot sommaren och Robins semester, så vi får vara tillsammans några veckor igen - och dessutom resa bort! Sen ser jag fram emot hösten faktiskt, eftersom Robin tar pappaledigt då. Jag kommer förmodligen fortsätta plugga på distans, så då är vi hemma tillsammans igen.

Nu tänkte jag se på webb-tv. Borde väl passa på att sova lite mer nu när Aaron sover, men känner mig inte så trött. Dessutom lär det komma flera chanser under dagen, han sover som sagt mycket och framför allt på dagarna. I natt sov han dock nästan hela natten faktiskt, förutom några korta matpauser :)

Möbler

Jag vill alltid köpa nya möbler. Det finns alltid något som behöver bytas ut. Nu när vi har en jättefin och skön soffa som vi är nöjda med, så är jag sugen på att byta säng istället (som vi pratat om länge) och så finns det ett speciellt köksbord som vi vill ha. Sen behöver vi en ny tv-möbel också...

Trademax finns hur mycket möbler som helst att välja bland, och jag skulle gärna köpa ny säng därifrån när det är dags för det. Jag vill ha en vit sängram (just nu har vi bara en kappa) och en bekväm (och fast!) madrass. Jag tror dock jag kommer behöva leta och fundera länge innan jag kan bestämma mig :)

Det var samma sak när vi köpte våran soffa, dock var det Robin som letade mest då. Vi kom överens om vilken vi skulle ta sen, och är jättenöjda med beslutet! Skulle vi leta ny soffa nu däremot, så skulle jag ha kollat på Trademax. De har ett stort utbud och jättefina soffor. Jag skulle definitivt kunna tänka mig den här soffan till exempel. Jag tycker den är jättefin och jag är lite förtjust i U-soffor. Nu har vi dock en hörnsoffa och den är jättefin och passar bra i vårat vardagsrum, men innan var jag lite inne på en divan eller U-soffa. Så vem vet, nästa gång kanske. Det lär dock dröja några år innan vi byter soffa nu.

Så om du letar efter nya möbler kan jag absolut rekommendera Trademax. Där finns alla möbler du kan tänkas behöva och ett stort utbud, så jag tror definitivt att det finns en stor chans att du hittar det du söker där. Om inte annat så är det kul att kolla, och drömma om nästa möbelinköp!

Sponsrat inlägg.

Safira

Nu tänkte jag skriva om Safira.se. För er som inte har hört talas om dem så säljer de smycken online, bland annat väldigt fina berlocker och armband från Thomas Sabo. Jag tycker dessa armband med berlocker är väldigt roliga eftersom man kan välja själv vilka berlocker man vill ha och göra dem personliga. Man kan också "samla" på olika berlocker, och köpa till någon ny då och då, eller byta om man skulle tröttna på de man har.

Det finns även väldigt fina gravyrsmycken, som du själv kan välja gravyren till. Det finns jättefina armband och halsband att välja på, och det är alltid roligare när man själv kan välja att gravera något. En perfekt present till en partner, vän, förälder - eller vem som helst egentligen.



Sponsrat inlägg!

Nervös

Om någon timme tänkte jag börja gå till barnmorskan. Det tar bara 5 minuter dit, men eftersom de brukar kolla blodtrycket direkt så tänkte jag vara där en stund innan för att hinna vila. Ofta har jag haft högt blodtryck hos barnmorskan när jag precis kommit, blivit skickad till BB, och där väntar de en halvtimme innan de kollar blodtrycket och då har det varit lägre. Nu kommer vi visserligen inte bli hemskickade, men jag vill inte bli igångsatt om det inte är ett måste...

Jag känner mig väldigt nervös, faktiskt. Det är 50% chans att det blir igångsättning i dag. I så fall hoppas jag innerligt att tappen är redo åtminstone. Dels för att det blir enklare då, dels för att kroppen är lite mer redo åtminstone, och dels för att jag inte vill använda det som de använder för att göra den redo.

Hur som helst så tänkte jag fråga om vi kan avvakta ett par timmar med att åka in, ifall vi behöver åka dit, så att Robin får jobba klart först (och jag slipper ringa hans chef eftersom de inte har mottagning därute). Jag tänkte i så fall gå hem och försöka plugga innan, men jag tvivlar på att jag skulle klara det nu ändå.

Behöver vi inte åka dit så funderar jag istället på att gå till min mamma efteråt. Det är dock lite längre till henne och det är riktigt jobbigt att gå nu, men det vore ju samtidigt skönt med en promenad och att komma hemifrån en stund. Men ja, jag får se hur jag känner efteråt, vill kanske hem och vila.

Jag har någon konstig thing för datum, och jag skulle gärna vilja att vår lilla bebbe föds 16/3-16. Dock tar det ju ofta lite tid med igångsättning så det lutar mer åt att den skulle komma i morgon i så fall, och ojämna datum har jag lite svårt för... haha. Så jag får väl hoppas på bf-dagen annars, 20/3.

Nu börjar det kanske bli lite mycket tjat om det här, men det är lite svårt att tänka på något annat nu. Speciellt i dag, när det finns en risk för igångsättning, men oavsett vilket är det ju bara några dagar kvar till bf. Nervöst! Jag har precis tagit min blodtrycksmedicin och kommer som sagt gå till barnmorskan i god tid för att hinna vila innan blodtrycksmätningen, så jag tycker att det "borde" vara lågt. Är det inte det, så är det ju faktiskt lika bra att de sätter igång det.

Jaja, får helt enkelt se hur det blir. Vore ju samtidigt skönt att få ut den här ungen snart också, och gärna innan den blir jättestor ;) Det viktigaste är att den kommer ut, och att den mår bra, och det kan den ju göra oavsett om det blir igångsättning eller om det startar av sig själv. Men det börjar verkligen bli nervöst nu...

Extremt trött och tankar om igångsättning/förlossning

För ett tag sedan var jag såå nöjd över att jag börjat bli piggare igen. Det har gått lite upp och ner under graviditeten, men har fått börja med både järn och B12 och det har funnits anledningar till min extrema trötthet. När jag började med blodtrycksmedicinen blev jag nog också piggare, man blir ju trött av högt blodtryck.

Nu "borde" jag vara pigg, har ju nyligen ökat dosen på blodtrycksmedicinen och dessutom gör jag betydligt mindre än innan (eftersom det börjar bli riktigt svårt att röra sig nu), men istället är jag tröttare än jag någonsin har varit. Sover jättemycket och ändå känner jag mig aldrig riktigt pigg.

I morgon ska jag i alla fall till barnmorskan. Det tar inte många minuter att gå men jag tycker ändå det känns jobbigt att behöva ta sig dit. Bara att gå upp ur sängen på dagarna är jobbigt ;) Jag vet inte om min kropp försöker säga åt mig att sova nu innan det är dags, och jag borde kanske lyssna på det, men samtidigt känns det inte jättekul att behöva sova ÄNNU mer än vad jag redan gör. Och jag vill ju passa på att plugga och jobba nu innan det blir ett litet uppehåll.

Som jag skrivit tidigare så KAN det bli igångsättning i morgon. Om blodtrycket har stigit igen eller något annat är fel (t ex proteiner i urinen) så kommer jag att skickas in till BB igen, och de har sagt att de inte skickar hem mig igen i så fall utan kommer sätta igång det.

Jag vet faktiskt inte hur jag känner inför det. På sätt och vis så vore det en lättnad. Jag börjar verkligen tröttna på att vara gravid nu, och framför allt är jag riktigt trött på att åka dit hela tiden så om vi ska dit igen så vill jag inte åka hem utan en bebis. Så jag tycker det är skönt att veta att de även tar hänsyn till det.

Men samtidigt så vill jag verkligen att det ska komma igång av sig själv. Det känns mer naturligt och bättre på så många sätt. Om bebis inte är redo att komma så känns det så dumt att "tvinga" ut den. Det brukar även bli svårare; ibland tar det längre tid, risken för akut snitt ökar osv. Så det är ju utan tvekan så att det är bättre om förlossningen får starta av sig själv. Och ja, ärligt talat är jag lite rädd för en igångsättning, trots att jag inte är särskilt rädd för förlossningen.

Det här är ju inte direkt något jag kan påverka så jag känner mig ändå ganska lugn och tänker att det blir som det blir. Och om blodtrycket fortsätter strula så är det ju faktiskt lika bra, förmodligen är det ju så att en havandeskapsförgiftning är på G och då är det bättre att få ut ungen än att få det först och bli dålig.

Jag har haft en känsla av att jag kommer gå över tiden, och att det kanske till och med blir en igångsättning ändå till slut - efter två veckor. Och i så fall så vill jag hellre ha det nu, är lite rädd att behöva föda en stor bebis. Min syster har visserligen fått två stora barn och säger att det inte är någon skillnad...

Däremot kan jag säga att jag funderat lite på tappen. Den var nämligen omogen sist de kollade (annars hade de förmodligen satt igång det redan då), och då blir det ju ännu mer omständligt att sätta igång eftersom man först ska "göra" den redo. Det tar alltså längre tid, och blir mer onaturligt och framtvingat. Å andra sidan KAN det ju förändras fort, och om en igångsättning blir aktuell för mig så kanske den är mogen då. Man får helt enkelt ta det som det kommer.

Hittills har jag i alla fall fått ett bra intryck av personalen på BB och förlossningen, så jag känner ett stort förtroende för dem. Jag känner mig nöjd med vårat val och om jag får föda hos dem så kommer jag nog att känna mig ganska lugn och trygg åtminstone. Och så länge Robin är hos mig så klarar jag vad som helst :)

Nej, nu ska jag försöka hitta lite energi och få lite gjort. Förutom plugg och jobb så ska jag även söka kurser/utbildningar till hösten i dag. Finns väl dock en risk att jag somnar istället, men jag ska försöka få något gjort först i alla fall. Sen kanske det kan bli en liten powernap, eller siesta...